Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sednare afd. Folket - 20. Gotland under Sverige såsom en svensk provins
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Biskopar och landshöfdingar på Gotland. Ryska invasionen 1808. 301
1772 erhöll han biskopstiteln. Med denne Gotlands förste biskop
inträffade det egna förhållande, att han under ett halft års tid var både
biskop och landshöfding, något som väl ej egt rum med någon
annan svensk biskop efter reformationen. Han var nämligen vice
landshöfding år 1788 från den 18 Juni till den 17 November. Denne
myndige herre, i andra giftet måg till landshöfding Segebaden och
en af faddrarne vid kronprinsen Gustaf Adolfs döpelseakt 1778, dog
1795 den 20 Mars och fick till efterträdare först
Doktor Carl Fredrik Murbäck, som dog 1795, samma år han
utnämndes och innan han blifvit vigd till biskop, samt sedan
Doktor Johan Möller, som dog 1805. Samtlige desse Gotlands
andlige styresmän voro från Sveriges fastland. Nu ändtligen blef en
infödd Gotländing, den förste och hittills ende sedan Strelows tid,
utnämnd till öns biskop, nämligen
Doktor Nikolaus Gardell, kyrkoherde i Hafdhem och
kontraktsprost i Södra tredingen. Han innehade biskopsembetet i 8 år till
sin död 1813.
Johan Palmgren, lagman Öfver Gotland, var vice landshöfding
efter Lütkeman 1780.
Amiralen friherre Samuel Moritz von Rajalin blef Gotlands
landshöfding omkring 1790.
Medan han var frånvarande på flottan under kriget 1808 sköttes
landshöfdingeembetet af den tappre men 76-årige amiralitetsöfversten
Erik af Klint såsom vice landshöfding. Som under nästföregående
kriget, 1788—90, Gotland ej blifvit angripet af Ryssarne, ansåg
svenska regeringen förmodligen ej att något angrepp på samma ö skulle
ske under detta krig; landet var ock helt och hållet utan försvar, då
en rysk truppstyrka af omkring 14 à 1500 man infanteri, anförd af
ryske amiralen och riddaren Bodisco och medförande ett mindre antal
kanoner, ett 6 pundigt batteri, oförmodadt landsteg på östra kusten
af södra Gotland uti Slesviken i Grötlingbo den 22 April 1808 och,
sedan det ryska manskapet, som tycktes nästan uppgifvet af trötthet
och hunger, fått något hvila och förpläga sig, hvarvid
«Sudergutelammen» måste tillsläppa lifvet i och för trakteringen, ställde sin
marsch på Visby, dit den hade 6 1/2 mil. Gotlands allmoge var nu
icke lika utarmad, mod- och rådlös som i Karl 12:s olyckliga tid.
Visserligen blef man obehagligt öfverraskad och gråt och jämmer
förspordes när vårdkasarna brunno och kyrkklockorna gingo natt och
dag; men södra häradets raska karlar hvarken gräto eller jämrade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
