Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tillägg till sednare afdelningen - Lynne, sägner, seder och lekar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
316
Gotländska folksägner.
Hvarje lördagsafton bör man oförmärkt sätta ut hvit gröt till
honom, och det förtjenar han ock, den snälle Nissen. Det är han,
som vållar att hus, som förut varit fattiga, hastigt förvärfva
välmåga. Allmogen kan uppgifva hus och gårdar, som äro så lyckliga
att ega honom, liksom ock andra hus och gårdar, der han funnits,
men som han, efter att hafva blifvit förnärmad, öfvergifvit.
«Bysen» är ett motsatt slag till Nissen. Den är en elak och
illistig sälle. I stället att, såsom den hederlige Nissen, hålla sig
hemma i gårdarne och göra nytta, huserar han ute i de vilda
skogarne, der han skrämmer och vilsnar folk, så att de kunna få löpa
på villostigar dygnet om, bysen till gamman, och måste sno
kläderna ut och in för att åter hitta rätta vägen. Han antager många
underliga skepnader och är en ganska orolig ande. De flesta
bysarne hafva en gång varit menniskor, som under lifstiden aldrig
gifvit sig ro utan ständigt varit i rörelse kring sina egor samt varit
så intagna af lust till egor och jordagods, att de genom falsk
edgång svurit till sig jord med orätt. Efter döden har deras oroliga
ande ej erhållit lugn utan fortsatt sina ifriga bestyr; derföre stryka
de ännu kring i mark och skog, särdeles på sina fordna egor. När
det är vinter och köld och oväder tillstundar, kan man, säges det,
få höra dem i skogarna jemra sig och klaga i följande ordalag:
«Hu! hu! hu! kallt um bajni! (kallt om benen), kallt um bajni!
kallt um bägge läggar! kallt um bägge läggar!»
hvarvid orden «bägge läggar» utskrikas med hög röst. Somliga af
dessa gastar har man gifvit namn efter den gård, der de tros i
lifstiden hafva bott, eller den ega, der de mest visa sig, såsom
«Gärdare-gajti», «Hejdes-simmen» m. fl. Den förra af de nyssnämnda,
«Gärdare-gajti», anses hålla hus i en skog, «Gärdare» (mellan Levide
och Fröjel), som ligger föga öfver en fjerdedels mil från författarens
bostad, och skall der, så uppgifves det, länge hafva om nätterna
drifvit skoj med dem som färdats förbi. Nu måtte hon (det är
nämligen en qvinlig ande, som för två hundra år sedan varit en
hederlig mans hustru i Levide) tröttnat derpå, ty under de
tjugufyra år författaren här varit bosatt, har hon hållit sig tyst.
Ett par andra små berättelser, äkta folksägner, från en annan
trakt, en skogstrakt på Gotland, torde här få inflyta, för att göra
bysen mera känd; de höra båda till det nästföregående århundradet.
En bonde från Svalings i Gothem, vid namn Hans, var i
skogen för att upphjelpa en «tun» (gärdesgård) mellan tvänne hagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
