- Project Runeberg -  Gotlands land och folk /
329

(1871) [MARC] Author: Alfred Theodor Snöbohm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tillägg till sednare afdelningen - Lynne, sägner, seder och lekar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Gotland vanliga vördnad för lagarnas helgd och lydnad för
öfverheten är ännu ett utmärkande drag hos Gotlands folk. Hårda
pröfningar har det varit underkastadt, men aldrig har man försport att
det, begagnande gynnsamma förhållanden, gjort uppror mot sin
lagliga öfverhet och svikit den trohet det svurit. [1], äfven om
trohetseden blifvit aflagd med tungt hjerta. Icke gerna underkastar sig
allmogen nya skatter och pålagor; men så snart det heter att
öfverheten befallt, så vägrar allmogen ej att betala. Också torde det ej
hafva sig lätt att uppgifva något svenskt landskap, der allmogen är
mera laglydig, der de gamla goda domarereglorna: «Man eger lag
och ej slag med androm hafva
», «Den, som slår, han bryter»,
nogare iakttagas än på Gotland, der man vanligen vid tvister får höra
yttras: «Lagen får pröfva», «lagen får afgöra» och der tvisterna
nästan alltid underställas lagen och domaren, i fall de ej kunnat
uppgöras i godo.

Denna Gotländingarnes från uråldrig tid ärfda vördnad för
lagen har tillvitats dem som ett fel. Man har påstått att de äro
processlystne, fege, så att de ej våga taga sig sjelfve rätt, ja, moraliskt
dålige. I sanning, det vore högst olyckligt om det förhölle sig så,
om denna hårda dom vore rättvis; men, Gud ske lof! det är den
icke
. Att på Gotland, liksom annorstädes, finnas grälmakare,
trätosamme, snikne och processlystne menniskor, det är sannt, men att
hela folket eller flertalet af Gotländingarne är sådant, det är osannt.
Att det processas mera på Gotland än på många andra orter,
medgifves. Häraf vill man nu draga den slutsatsen, att Gotländingarne
äro mera trätgirige än många andra; men, ursäkta! den slutsatsen
håller icke streck och bevisar ej hvad den förmenas skola bevisa.
Den bevisar, att på Gotland tvisterna mera än annorstädes
underställas domstolarna, ingalunda att tvisterna i det dagliga lifvet äro


[1] Häremot skulle kunna invändas, att Gotland först af alla landskap
hyllade Albrekt af Mecklenburg 1363 och villigt gaf sig under Danskarne 1676.
Märk dock: att det ej var Gotländingarne som inkallade Albrekt, utan rikets
anseddaste män, och att alla öfriga landskap instämde i Gotländingarnes hyllning, så
att hela riket förenade sig derom, samt att man tyckes hafva bibragt
Gotländingarne den föreställningen, att Valdemar Atterdags fiendtliga besök på Gotland två
år förut skett med svenska kungens minne och bifall. Att Gotland år 1676
var af svenska regeringen lemnadt utan försvar, var väl ej Gotländingarnas fel.
Äfven om desse velat sätta sig emot Danskarne (som ansågos för gamla vänner
och landsmän), så hade de ej kunnat hindra danska flottan att landsätta trupper
och motståndet hade endast ådragit dem hård behandling.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:12:39 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gotlands/0337.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free