Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tillägg till sednare afdelningen - Lynne, sägner, seder och lekar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gotländska folklynnet. 331
sig, utan besinnar sig. Det är denna besinning, som vållar att svåra
brott här äro sällsynta.
Ett annat vackert drag i gotländska folklynnet är
Gotländingens starka hederskänsla. Han tål ej skymf och förolämpningar, men
han aktar sig ock att skymfa och förolämpa. Han vill ogerna
anses sämre än andra, hvilket oftast förmår honom att för andras
omdömes skull göra hvad han eljest ej skulle bry sig om. Detta
Öfvergår rätt ofta till fåfänga, ty alla förstå ej att skilja mellan verklig
och inbillad heder. «Ingalunda vill jag vara den sämste» låter
sagan Hobergsgubben yttra, när han öser den ena skopan med
silfverpengar efter den andra i drängens säck, och tanken är sannerligen
äkta gotländsk, änskönt man tänker så äfven annorstädes än på
Gotland. Så mån om sin heder och sitt anseende Gotländingen än är,
så är han dock i allmänhet icke fallen för skryt, utan häruti får han
vanligen stå tillbaka för den munvigare fastlandsbon.
Begäret att ej vara sämre än andra, så vackert i sig sjelft,
bidrager ej litet till att Gotländingen låter styfvern gå som den
kommer och ej, liksom fastländingen, knogar och samlar för att, såsom
förr var sed och bruk, lägga pengar «på kistbottnen», eller, såsom nu
brukas, insätta dem på banker eller förvandla dem i aktier («ax» på
gotländska). Visserligen finnes också på Gotland en och annan
förmögen och penninggömsker gubbe, som eger «schaber» (den, som har
närmare hundra tusen «daler» utlånta, ja t. o. m. om det endast är
hälften så mycket, säges vara «rik som trull»); men i allmänhet äro
sådana gubbar tunnsådda. Gotlandsbonden vill gerna bo ståtligt, visa
sig väl klädd, hafva granna hästar och dito vagn och dito möbler och
kunna mottaga folk på ett sätt, som gör heder åt huset. Gästfriheten
har af ålder varit bofast i Gotlands vänliga bygder, der man vid
inträdet vanligen helsas med ett gladt «välkommen!» äfven om man ej är
bekant, och vid gästabud går det merendels ganska hedersamt till i ett
gotländskt hus, särdeles i dem, som räknas till de anseddare.
Hvitastjernas leende, blåögda och fagerkindade döttrar vilja icke gerna
genom en ovårdad klädsel skämma bort det hyggliga utseende vår
Herre beskärt dem, utan se gerna sin toalett till godo, hvilket man
ej må missunna dem, helst de raska töserna vanligen få släpa mera
än fastlandets jäntor i «utorkor» (arbete i skog och mark). Handeln
och tiggeriet frodas derföre sedan gammalt utmärkt väl i gotländska
bygderna, der snart sagdt i hvartenda hus handelsmannen får
köpslaga och sköta sin kommers och stafkarlen äta sig mätt. Allt detta,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
