- Project Runeberg -  Om Gotlands fiskar /
17

(1894) Author: Gustaf Lindström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

från 1823 lemnade detta fiske då afkastning, tillräcklig för landets
behof. Men emellan åren 1827 —1843 var det ringa, införseln af
sill och annan fisk i jemt stigande; i tidningarne och i Hushållnings-
Sällskapets Berättelser klagades ständigt öfver alltjemt aftagande
fiske. Under det sistnämnde’ året gjorde man den bittra erfarenheten,
att strömmingen alldeles öfvergifvit öens vestra kust.
Ett någorlunda godt år (1844) åtlöljdes af de dåliga åren 1845 —
50. Man trodde på någon förhärjande farsot bland fiskarne: 1847,
liksom 1833, flöt en stor mängd död fisk i land. Man påstod
äfven att det var ångbåtarne som bortjagat fisken. Detta vederlädes
dock snart af de påföljande årens (1851—55) goda, stundom
rikliga fiske. Enligt Landshöfdinge-Embetets Femårsberättelse 1856
•—60 var fisket under den tiden mindre gifvande med undantag af
1858. Och ännu lefver det i friskt minne, huru utomordentligt rika
skördar under de sednaste åren, isynnerhet 1865*1) , vunnits utanför
våra kuster. Allt detta tyder nu på, att tillgången på strömming är
underkastad betydliga omvexlingar, så att detta fiske ej såsom allmännheten
under de dåliga åren varit alltför benägen att tro, alltjemt
försämras, utan att god tillgång på fisken vissa år åtföljes af
ringa tillgång eller fullkomlig brist andra år. Några års godt fiske
är derföre ingalunda någon säker borgen för att så skall fortfara.
Om man under Mars månad undersöker strömmingen, har han magen
fylld med otaliga massor af små, röda kräftdjur af entomostracéernas
ordning (Dias longiremis, Ichthyophorba haviata) och derjemte
äfven individer af Mysis. De förra utgöra såsom bekant
strömmingens, äfvensom sillens hufvudsakliga föda. Under April
har jag funnit ventrikeln fylld med yngel af en tobis-art, och detta
födoämne är vid den tiden ej ovanligt att finna hos strömmingen.
Fiskrarne föreställa sig, att det är fiskens egna ungar och detta har
gifvit upphöf till en hos dem spridd åsigt, att strömmingen om
våren föder lefvande ungar. Dylik yngélförtärande strömming, som
vanligen träffas på bottnen kalla de »bottengräfling». Det största
exemplar jag sett af strömming höll 8 tum i längd och 1 1/% tum
i höjd. Den verkliga Sillen eller artens typiska form har en gång
för flera år tillbaka fångats utanför Wisby och det på Skolans Museum
förvarade exemplaret håller 12 l/i tum i längd. Vanliga lektider
äro i Maj och vid Michaéli2).

*) I Gotlands Läns Nyaste Tidn. d. 15 Sept. 1865 berättas huru 3
personer från Ganns i Näs natten till d. 2 Sept. fingo på siu andel 9 »vagnslassi
strömming (enligt ungefärlig beräkning omkring 600 valar eller 12
tunnor). Då det naturligtvis var dem omöjligt att rymma en sådan mängd
i deras egen båt, måste de skaffa biträde af tvenue andra båtar, hvilka
äfven fingo full last. Detta är ett exempel bland många från det året.
a) Att på vestra sidan af Gotland lika stor och fet strömming förekom-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:13:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gotlfiskar/0019.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free