- Project Runeberg -  Göteborg med dess omgifningar framställdt i taflor /
Text

(1859-1862) [MARC] [MARC] - Tema: Göteborg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jacobsdal

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Ja, ich hin recht glücklich, erwiederte der
Unbekannte und erzählte weiter: auf diesem Wege,
welcher den Hügel herabführt, pflegen mir meine,
Frau und meine Kinder, (fünf Knaben und fünf
Mädchen,) entgegen zu gehen, wenn ich von der
Stadt komme.

— O, wie glücklich sie sind!

— Besonders in solchen Augenblicken, sagte
der Mann. — Ich besitze mittlerweile noch eine
schöne Villa weiter hinauf im Lande, an einem See
belegen, einem göttlich schönen See, mit
waldbewachsenen, klippigen Ufern und Landzungen.

Wir gingen weiter. Mir selbst fiel es auf, dass
ihm dieses Mal weder seine Frau, noch seine Kinder
entgegen kamen. Er selbst ging _ dem Landhause
vorbei und folgte mir. ’Wir erblickten bald eine
neue Villa, welche an Lieblichkeit kaum der
Früheren nachgab. Audi diese gehörte ihm; wenigstens
besprach er verschiedene Aenderungen, die er mit
ihr vornehmen wolle. Wir kamen zu einem dritten
Landhause, und über dieses bemerkte er, dass er
beabsichtigte, es im nächsten Jahre den Berg höher
hinauf zu legen. .

Aber, mein Herr, rief ich verwundert aus — sind
sie denn der Eigenth inner aller dieser Besitzungen ?

— Aller, erwiederte er, und ich besitze sie auf
die angenehmste Weise. ’ Um ihre Oekonomie
bekümmere ich mich nicht, und im Uebrigen kosten
sie mir Nichts zu unterhalten. Ich besitze sie
nähm-lich nur mit den Augen, so lange ich sie betrachte,
sehe ich sie als mein Eigentlinm an; und ihre
wirklichen Eigenthümer sind nur meine Inspectoren.

_ Ach, das verändert die Sache! Und ihre Frau,

ihre zehn Kinder; — fünf Mädchen und fünf
Knaben — es war ja so? _

_ Eigentlich bin ich unverlieirathet, erwiederte

der Unbekannte lächelnd. _

_ Doch ihre wunderschöne Villa an dem
entzückenden See! rief ich aus. .

_ Auch diese, ist eine prächtige Phantasievilla,

welche mir wirklich gehört, denn sie lebt in meiner
Phantasie, und wollen sie gemessen lernen, wenn sie
eine Gegend, wie diese, durchwandern, so thun sie
wie ich, phantasiren wie ich, und wünschen allen
Besitzern diser Landstellen dieselbe Zufriedenheit
und dasselbe Glück wie sich selbst.

— Ja, jag är rätt lycklig, svarade den obekante
och fortfor: den sandade gången, som mellan träd
och buskar slingrar ned för kullen, på den ser jag
vanligen min hustru och mina barn — fem gossar
och fem flickor — komma mig till möte, när jag
återvänder från staden . . .

— O, livad ni är lycklig!

— I synnerhet i sådana ögonblick, sade
mannen. — Jag eger emellertid en ännu vackrare villa
uppåt landet, vid en insjö, en gudomligt, vacker
insjö, min herre, med skogbevexta klippiga stränder
och lindbeskuggade öar.

Vi fortsatte vår vandring. Jag anmärkte för
mig sjelf, att . hans hustru och barn denna gången
icke visade sig. Sjelf styrde han sin kosa förbi
landthuset och följde mig. Vi sågo snart en ny
cottage, som i täckhet knappt eftergaf den förra.
Äfven den tillhörde honom; åtminstone talade han
om åtskilliga förändringar, han ville företaga med
densamma. Vi kommo till ett tredje landthus. Om
detta anmärkte han, att han ämnade flytta det
något högre upp på bergsluttningen. ^

— Men, min herre, utbrast jag förvånad, — är
nidå egare till alla dessa ställen?

— Till alla, svarade han lugnt, — och eger
dem på aldra angenämaste sätt. Öm deras
ekonomi bekymrar jag mig icke, och för öfrigt kosta de
mig intet att underhålla. Jag eger dem nämligen
med ögat; sålänge jag ser dem, betraktar jag dem,
som om de vore mina; och deras egare äro så länge
endast mina inspektörer.

— Ah, det förändrar saken! Men er hustru
och edra tio barn . . . fem gossar och fem flickor,
det var.ju så?

— Egentligen är jag ogift, svarade den
obekante leende.

— Men er undersköna villa vid den förtjusande
insjön? utropade jag. _ _

— Det är en underskön fantasivilla, som
verkligen är min, ty hon finnes i min fantasi, min herre.
Men vill ni lära er att njuta, då ni genomvandrar
en nejd sådan som denna, så gör som jag,
fantisera som jag, ocli önska alla dessa hyddors egare
samma trefnad och sällhet, som ni skulle önska er
sjelf.

• Victor Rydberg.

and reposing in the shade of a tent refreshed by a
cooling breaze.

Oh, how much you are to be envied, sir, I
interrupted him.

Yes, I am very happy, answered my unknown
companion continuing: Oil the gravel walk, which is
winding down the hill between trees and bushes, I see
generally my wife and children — five boys and five
girls — coming to meet me on my return from town.

Oli, how happy you are! . . .

Particularly at such moments, the man said. I
own however another still more beautiful villa
farther up in the country, nearin a lake, a beautiful
lake, sir, with thickly wooded shores and small
islands studded with lindentrees.

We continued our walk. I observed within
myself that his wife and children did not come to
meet him this time.. He directed his steps past the
house and followed me. We soon perceived
another cottage which scarcely yielded in prettiness to
the former. This also belonged to him; at least he
spoke of some alterations, he was going to make in
it. W e came to a third country-house, about which
he remarked, that he was going to remove it higher
up the hill.

But are you the owner of all these places, sir,
I asked in astonishment?

Of all, he answered, and I possess them in the
most pleasant way. About their expenses I do not
trouble myself and besides they do not cost me
anything, to keep them in order. I possess them, by
my eyes and as long as I see them I look at them as
my property, and their owners are only my stewards.

Why, that of course makes all the difference.
But your wife and ten children . . . five boys and
five girls, did you not say so?

In reality I am not married, he answered
smiling.

But the beautiful villa on the shore of a
charming lake? I eelaiined.

That is a beautiful villa, which is really my
own, because it exists in my own fancy, sir. But if
you wish to learn to enjoy such scenery as this, do
as I do, give yourself up to your fancy as I do
and wish the owners of all these huts the same
comfort and happiness yon would wish yourself.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:14:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gotmo/0064.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free