Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Engelska kyrkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ENGELSKA KYRKAN.
DIE ENGLISCHE KIRCHE.
an sagt von Gothenburg, sie sei eine religiöse
_ Stadt; wir wollen nicht verneinen, dass sich
hier, mehr als in vielen ändern schwedischen Städten,
eine unverkennbare Neigung zu einem sogenannten
kirchlichen Leben offenbart. Wir legen jedoch
nicht allzuviel Gewicht auf fleissigen Kirchenbesuch,
Heilighaltung des Sontages, und zur Schau
getragene Ehrfurcht vor heiligen Dingen, sondern
glauben, dass dies nicht immer die innere
Beschaffenheit des Herzens zeigt, welches Gott im Geiste und
m der Wahrheit dient. Doch liegt gewiss in dem
Beobachten dieser frommen Gebräuche, in dieser
christlichen Haltung ein Characterzug, der uns,
wenn er fehlt, einen Mangel an religiösem Glauben
und der daraus entspringenden Thätigkeit
vermuten lässt.
Um nun von diesen allgemeinen Reflexionen
£u Göthenburg zurückzukehren, hat man für den
hiesigen religiösen Standpunct als bezeichnend
an-S^ftifirt, dass in 4 Jahren 3 Kirchen erbaut sind,
nämlieh die Englische, die Hagakirche, und der
Israelitische Tempel.
Beweist auch dieser Umstand nichts
Bestimm-iGS für das erwähnte Urtheil, so kräftigt er doch
111 uns die Voraussetzung, dass in der Gemeinde,
Y.0 eine Idee so bedeutende Opfer hervorrufen kann,
lese Idee auch wirklich in das Herz des Volkes
eingedrunojen ist.
,. Uie Engländer sind, wie bekannt, eine
kirch-iche Nation, wenigstens steht die Achtung vor
kirch-len Formen dort sehr hoch.
Wir dürfen uns deshalb nicht wundern, dass
. e Mitglieder dieses Volkes, welche das
Handels-mtresse dem aufblühenden Gothenburg zuführte,
schon zeitig bedacht waren, ihren Gottesdienst in
1 rer Muttersprache und eigenen lithurgischen
For-lffoi Z*^ or<lnen. Wir finden hier deshalb schon
1 eine englische Versammlung. Diese war
je-J* damals weder gross, noch besonders günstig
U ’S l c^e’ der damaligen Zeit eigene, religiöse
ncluldsamkeit auch nicht die geringste Abweichung
011 der strengen, lutherisch protestantischen Lehre
öteborg har om sig namnet att vara en religiös
stad. Yi vilja ej förneka, att der uppenbarar
sig, mer än på många andra ställen inoin Sverge,
ett omisskänligt tecken till hvad man kallar
kyrkligt lif. Vi lägga visserligen ej alltför mycken vigt
vid dessa omständigheter af flitiga kyrkbesök,
söndagens helighållande, yttre vördnad för det heliga.
Vi tro att dessa företeelser ej alltid utgöra ett
uttryck af den hjertats beskaffenhet, som vinnes
allenast genom att tjena Gud i anda och sanning;
men vi se dock i denna de fromma brukens
iakttagande, i denna kristliga hållning ett drag, som,
der det saknas, låter oss förutsätta brist på religiös
tro hos folket, och en brist på det slags
verksamhet, som härflyter från tron på Gud och den han
sändt hafver.
För att från dessa allmänna anmärkningar
återvända till Göteborg, har man anmärkt såsom
bs-tecknande för det religiösa tillståndet derstädes, att
sedan fyra år tillbaka inom denna stad ej miudre
än trenne kyrkor äro uppförda, nemligen den
Engelska kyrkan, Hagakyrkan och Israelitiska
synagogan. Bevisar denna omständighet ingenting
direkt för det uppgifna omdömet, så gifver den dock
näring åt den föreställningen, att uti ett samhälle,
der man sålunda gör så betydliga uppoffringar för
en idée, der måste denna idée i någon mån hafva
trängt folkets hjerta på djupet.
Engelska folket är, såsom bekant, en
kyrklig nation. Åtminstone star aktningen för kyrkliga
former der ganska högt. Vi böra då ej undra
öfver, att de medlemmar af detta folk, som af
handelsintresset drefs till det uppblomstrande Göteborg,
redan tidigt var betänkt på, att här ordna siu
guds-tjenst på eget modersmål och efter egna lithurgiska
former. Yi finna derföre redan 1691 härstädes en
engelsk församling. Denna kunde då hvarken vara
stor eller stadd under gynnsamma förhållanden, då
den religiösa intoleransen under dessa tider ej ens
inrymde någon aktning åt den lättaste varieteten af
Luthersk protestantism, den reformerta läran.
— Detta sednare förhållande afhjelptes dock, när
THE ENGLISH CHURCH.
othenburg is regarded as a religious city. We
will not deny the fact, that there appear in this
city more unmistakeable signs of a church-going-life
than in many other places in Sweden. We
certainly do not lay too much stress upon the
circumstances of diligent attendance in church,
keep-ping the Sabbath and an external reverence lor holy
things. We do not believe that these outward
appearances form an expression of that state of the
heart which is only gained by serving God in
spirit and in truth; but we, nevertheless, see in this
observance of pious customs, this Christian
demeanour, a feature, which, wherever it is wanting,
induces us to premise an absence of religious feeling
in the people, and a want of that kind of activity
which afis s from belief in God and the One he
has sent. To return, from these general remarks,
to Gothenburg, it has been observed, as bearing
with some significance upon the religious state of
its inhabitants, that within the last four years, no
less than three churches have been erected there,
namely: The English Church, The Haga Church
and the Synagogue. If this circumstance proves
nothing as regards the remark above expressed, it at
least affords support to the opinion that, in a
community where so much is done for an idea, there
that idea must have penetrated deeply into the bearts
of its members.
The English are, as is well known, a
church-going-people. At least their respect for the forms
of the church stands very high. We should
therefore not wonder that the individuals of that nation,
who were attracted to the flourishing city of
Gothenburg by commercial interest, early thought of
placing their Divine Service on such a footing as to
have it held in their own tongue and according to their
own Lithurgy. For this reason, we find that an
English congregation already existed here in the year
1691. It could however, at that time, not be very
considerable in numbers, nor under any very
favor-rable circumstances, as the religious intolerance of
those days would not afford any respect to the
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
