Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jernvägsstationshuset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DAS BAHNHOFSGEBÄUDE.
ffitngeaclitet seiner Unvollkommenheit kann doch
der Mensch mit seinem Geiste und seiner Arbeit
Resultate hervorbringen, die sowohl in
Grossartigkeit, wie Dauerhaftigkeit dem Erfinder Ehre
machen. Wir haben hier freilich keins dieser
Riesenwerke vorzuzeigen, die die Bewunderung und Ehre
eines ganzen Zeitalters ausmachen, sondern nur ein
Gebäude, das, wenn auch übertroffen von tausend
ändern, doch hier etwas näher betrachtet zu werden
verdient. Es verdient diese Aufmerksamkeit, theils
als eine Zierde unserer Stadt, theils als der
Anfangs-punct des Eisenbahnnetzes, das die Küsten des
Westmeeres mit denen der Ostsee verbinden soll.
Wer sich Gothenburgs Geschichte um einige
Jahre zurück ins Gedächtniss rufen kann, wird
leicht erinnern, wie der Punct aussah, wo jetzt der
Bahnhof steht. Hier zog sich der Wallgraben
entlang mit seinem stinkenden Wasser und an
demselben lag das Schlachthaus, wo vom Morgen bis
zum Abend das zum Tode verurtheilte Vieh unter
dem Schlachtmesser sein Leben lassen musste. Nicht
weit hiervon stand das Geiängniss, traurigen
Andenkens, mit seinen Gefangenen, seinen Handfesseln
u. rasselnden Ketten.
Und von all diesem findet sich keine Spur
mehr! Der Wallgraben ist geebnet mit der Erde,
von dem Schlachthause und dem Gcfängniss findet
sich kein Steiu mehr auf dem ändern; Alles ist
absetragen und geebnet. Unsers Zeitalters grösste
Erfindung, die Dampfkraft und ihre Verwendung
für die Eisenbahnen, hat sich hier einen Tempel
erbaut, Gothenburgs Bahnhofsgebäude genannt.
Lange war man unentschieden, wohin der
An-fangspunct der westlichen Stammbahn verlegt
werden sollte, entweder bei dem Pustervik oder
Drott-ningsmarkt; für den letzteren gab Oberst Ericson
den Ausschlag. Auch kann man nicht leugnen,
dass die Wahl richtig getroffen war, ungeachtet der
Schwierigkeit, von diesem Puncte aus die Bahn
weiter nach den Ladungsplätzen bei Lilla und
besonders bei Stora Bommen zu leiten.
JERNVÄGSSTATIONSHUSET.
aktad t all sin obetydlighet kan menniskan dock
^ med sitt snille och sitt arbete åstadkomma
resultater, som både i anseende till storhet och
varaktighet göra heder åt sin uppholsman. Vi hafva
väl ej här att framlägga något af dessa jetteverk,
som utgöra ett tidehvarfs beundran och ära; utan
helt enkelt en byggnad, som af många tusende
sådana öfverträffas, men likväl är värd att här något
närmare betraktas. Den förtjenar denna
uppmärksamhet, dels emedan den är en prydnad för vår
stad, dels emedan den utgör begynnelsepunkten al
detjernvägssystem, hvilket skall sammanbinda
Vester-hafvets strand med Östersjöns.
Den som minnes några år tillbaka i Göteborgs
historia skall lätt erinra sig, huru den punkt såg
ut, som nu upptages af ifrågavarande Stationshus.
Här strök Vallgrafven fram med sitt stinkande
vatten, och vid densamma låg slagtarhuset, der ifrån
morgonen till qvällen den till döden dömda
boskapen ramade under slagtareyxan och knifven. Ej
långt derifrån höjde sig länshäktet, sorgligt i
åminnelse, med sina fångar, sina handklåfvar och
rasslande fängsel.
Af allt detta ej mera ett spår! Vallgrafven är
jemnad med jorden, af slagtarhuset och
länshäktet finnes ej sten på sten. Allt är jemnadt,
upp-städadt, apteradt. Vårt. tidehvarfs största
uppfinning, ångkraften och dess tillämpning för
jernba-nor, har här fått åt sig upprest ett tempei, eljest
Göteborgs Jernvägsstationshus benämndt.
Länge var man i ovisshet, livar
begynuelse-piunkten af Vestra Stambanan skulle förläggas,
antingen vid Pustervik eller vid Drottningtorget.
Öf-verste, Ericsons blick fällde utslag för det sednare
alternativet. Också kan man ej neka, att valet var
väl träffadt, och detta oaktadt^ svårigheten att från
denna punkt föra banan fram till lastageplatsen vid
Lilla och isynnerhet vid Stora Bommen.
Stationshuset för hufvudtraiiken håller i längd
194 och i bredd 55 fot. Den med detsamma
förenade banhallen har sin liufvudfa^ade åt vester, mot
en öppen plats vid Norra Larmgatan.
THE RAILWAY TERMINUS.
an, notwithstanding his insignificance, may
nevertheless by genius and labour arrive at results
which, both as regards grandeur and durability, do
credit to their originator. We have not here to
describe one of those gigantic works which form the
wonder and the glory of an epoch; but simply, a
building, which although surpassed by a thousand
others, still deserves here a little closer inspection.
It merits this attention partly on account of its
being an ornament to our city and partly because
it forms the terminus of that line of railroad which
is intended to combine the shores of the Western
ocean with those of the Baltic.
Those, who remember a few years back of the
history of Gothenburg, will without difficulty be able
to call to mind the appearance of the spot which
now forms the site of the Railway Terminus in
question. This place was formerly the bed of the
stagnant and pestilent waters of the City Moat,
and near it lay the shambles whence was heard
from early morn till dusky eve, the bellowing of the
cattle doomed to death by the cleaver and the knife.
Not far from this spot stood the County-Jail,
of mournful reminiscence, with its captives, its
manacles and clashing fetters. Of all these there remains
now, not a vestige; the Moa has been filled up and
levelled, and of the shambles and the County-Jail
there is not one stone left upon the other. All is
levelled, smoothed and trimmed. A temple,
otherwise called “The Railway Terminus of Gothen- 1
burg“, has here been erected to the greatest
invention of our age, Steampower and its application
to railroads.
It was long doubtful where the starting, point
of the Great Western Line of Railway was to be
fixed, whether as Pnstervik or at Queen’s Market;
but the experienced eye of Colonel Ericson made
choice of the latter alternative; and it cannot be
denied but the choice was a good one,
notwithstanding the great difficulties to be overcome in
carrying the line from this point to the harbour at
“Lilla“ and especially at “Stora Bommen“ The length
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
