- Project Runeberg -  Gotska Sandön /
8

(1946) Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1946, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gotska Sandön

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

pennor dök jag in i paradiset rädd att skada mossorna
med mina fötter eller att tanklöst avliva en
vildblomma. Tystnaden var mitt första intryck. Den var
högtidligare än i en katedral. Här vandrade jag
också mellan pelare, men valvet var högre och pelarna
rörde sig längst uppe. Och jag fann att tystnaden
levde. Den bestod av sus i furukronor och av havets
aldrig vilande arbete i stränderna.

Mitt nästa intryck var färg. Det var högsommar
med välsignande sol och ön brann i gudomligt
välbehag. Den tycktes sträcka sig och smågäspa av
njutning. De gula dynerna, den gröna skogen, blommornas
underbara rikedom, mossornas skiftande harmonier,
himlens blåa ljuvhet och de vita molnen, som drogo
för en knappt märkbar sunnan, allt detta gnistrade
för mina ögon som om någon gud hållit ett
jätteprisma framför dem. Och jag fann att jag icke hade
nog många färger i min låda och att jag icke kunde
sköta det fåtal jag ägde. Men jag beslöt att göra
så gott jag kunde och därmed är väl alltid något
vunnet. Med ödmjukt sinne gick jag till verket. Min
arbetsdag varade mycket längre än åtta timmar, ty
jag är icke organiserad, utan en fri man som ingen
fackförening bestämmer över. Och när jag slutat måla
och teckna för dagen, började jag skriva till dess jag
icke orkade mera. Ty jag avlyssnade fyrmästaren, som
bestod av tradition, saga, historia. Det var underbara
dagar, var och en värd att på klassiskt vis utmärkas
med en vit sten — albo lapillo. På denna ö har den
nordiske Pan sin sista fristad. Jag har sett honom
dåsa bland idegranar och tankspridd treva efter
fjolårsnötter under hasselbuskarna. Jag har sett honom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:20:59 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/gotska/0008.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free