- Project Runeberg -  Gotska Sandön /
34

(1946) Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1946, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gotska Sandön

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fältskärsanlag begåvad man får 16 sk. för 1/2 dags
åderlåtning vid Gården. Hustru Hempel får 12 sk. för
ett dagsverkes fläskrökning och timmermannen Pehr
Pehrsson gör 6 harskramlor à 16 sk. för 2 Rdr.

Till julen inköpa de gifta tvål och såpa. Ty till
stora helger måste man tvätta sig, kanske rentav bada.

*



Paterson torde ha varit en mycket rik man. Enligt
en Sandösägen skall han ha ägt hela avrundningen
vid Järntorget i Stockholm med bland annat Isoz
konditori och Ingmansons handelsaffär. Han tog ut
till Sandö en god vän, som kommit på avvägar och
lät honom bli bokförare. Denne hette Falkman, hade
varit lärfts- eller sidenkramhandlare vid Västerlånggatan,
major vid Borgerskapets kavalleri »med kraschan»,
elegant ryttare, känd Stockholmsfigur. »Han
söp så mycket som någon människa kunde supa»,
men blev aldrig berusad, ty han var en jättefysik.
Han drack varje natt ett halvstop brännvin, som
hälldes på en fyrkantig flaska med inskriften: »Segla du
min Wän, men kom snart igen!»

Om han icke hade brännvin, drack han ett extrakt
av starkpeppar och nejlikor. En gång hade en burk
pickles drivit i land. Folket smakade på innehållet,
»men det brände värre än glödgat järn». Denna
dyrbarhet överlämnades till majoren, som då och då
tog en bit, som han sög på som på en pastilj.

Falkman hade en kock som i sin ungdom varit
anställd på Stockholms slott. »Men han söp så kungen
inte kunde ha ’en.» Han hette Eriksson och var en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:20:59 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/gotska/0034.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free