- Project Runeberg -  Gotska Sandön /
51

(1946) Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1946, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gotska Sandön

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

en så ståtlig grav. Hon ville nödvändigt ned i graven
och titta i kistan. Hjalmar protesterade, men Madam
fick sin vilja fram och han måste ta upp skallen och
ge den åt henne.

»Ser du, min son, jag vill veta om det verkligen
är Söderlund.»

Hon tog skallen med darrande händer, vred och
vände och såg på den med sina skumma ögon.

Så sade hon plötsligt lugnt: »Jaså, det är du
Söderlund! Ja» — och så smekte hon skallen, lade
den mot sitt bröst, kysste den, vaggade den och sade:
— »Ja nu dröjer det inte länge förrän jag kommer
till dej!»

Och till Hjalmar: — »Ja, tag nu och lägg tillbaka
det där, min son!»

Efteråt frågade Karl Bourgström henne, varför hon
nödvändigt hade velat titta på skallen.

— »Jo, för jag visste ju att Söderlund hade en
framtand borta och det stämde. Man kan aldrig vara
säker!»

Det dröjde icke länge förrän Madam intog sin plats
bredvid sin gubbe. Hon hade lovat Karl Bourgström
att på grund av gammal vänskap visa sig för honom
efter döden, om det fanns någon möjlighet. Men tre
torsdagsnätter i rad efter begravningen gick sonen
till graven för att få tala med henne. Han ställde sig
framför dörren, tog av mössan och sade: — »Om
mamma kan, så kom opp och visa sej!» —

Man vet icke om hon gjorde det, men ett är säkert,
att Hjalmar blev mystiker efteråt.

Härmed vilja vi åt eftervärlden bevara inskriften på
den tavla Hjalmar Söderlund lämnat efter sig i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:20:59 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/gotska/0051.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free