- Project Runeberg -  Gotska Sandön /
91

(1946) Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1946, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gotska Sandön

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Ljunglöfs, Karlshamns och Rapé. Nu hade hon det bra.
Trots sin förfärliga gikt var hon alltid glad och fryntlig,
humorn spelade i hennes av tusen rynkor veckade
ansikte, och det var inte utan att hon var litet stolt
över att vara avundad för sina fina kläder och hon
bjöd gärna någon favorit på kaffekask »mot
reumatismen.»

Efter landshövding Gyllenrams besök och av
tacksamhet för hans uppgörelse med Grubb, sände hon
honom varje år några kannor Sandönötter, vilka anses
vara de bästa i Sveriges land. Men en höst, då hon
trots dåligt nötår samlat en kanna nötter åt sin
välgörare, befanns det att hennes pojkar stulit och ätit
upp dem. Detta var ju något alldeles förfärligt.

Barnen voro icke ovana vid stryk. När de behövde
sådant måste de själva klättra upp i en björk vid den
s. k. Sandkrogen efter stjärtris. Och efter den alltid
ordentliga risbastun undfägnades de regelbundet med
kaffe och dopp. Men detta brott krävde extra hård
bestraffning. Hon tog en gren med ris på, doppade
den i gammal strömmingslake och gick till verket med
en så fruktansvärd energi, att åtminstone Hjalmar kom
ihåg det hela sitt liv -— möjligen Ferdinand också,
vilken några år efteråt gick till sjöss och aldrig kom
tillbaka.

Då tiden vart fullbordad, sändes Hjalmar till Fårö
folkskola, men var så kär i sitt fattiga hem att han
rymde hit tre gånger med seglare. När de kommo från
Fårön för att hämta honom, rymde han här så att de
måste avsegla utan honom. —

Långa tider bodde Madam ensam vid Gården, en
gång åtminstone tre år. Hon kunde sitta där hela

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:20:59 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/gotska/0091.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free