- Project Runeberg -  Gotska Sandön /
92

(1946) Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1946, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gotska Sandön

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

veckor utan att göra besök vid fyren. Spann och
stickade strumpor åt vem som begärde, spådde i kaffe
och kort, en svart kortlek, vars baksidor på grund av
smutsfläckarna sågo ut som killegubbar. Hon hade en
katt vid namn Semir och hundar — först Tony och
sedan Atis. Hon hade tämjt några vilda får som kommit
fram till hennes dörr i ensligheten och undfägnats
med brödkanter och potatisskal. Ett av dessa, en vit
tacka, som hon kallade Hjärtat följde gumman i snön
när hon högg och bar torrved och drog hem ved och
ris, iklädd Söderlunds kavaj, byxor och stövlar och
med yxa på axeln. En sträng vinter vid jultiden hade
Hjärtat varit borta några dagar. Madam var vid fyren
här och firade högtiden hos fyrmästaren. När hon kom
tillbaka fann hon Hjärtat död, ihjälfrusen och
ihjälsvulten. Hjärtats lamm sparades åt henne. En av
dessa, som blev alltför tam och påflugen, kallades
Näbban.

Hon hade ärvt två nät efter Söderlund och gick
ibland till Bredsund och bad att dessa skulle få följa
med, då någon fiskade, vilket alltid tilläts.

Men icke alla voro så vänliga mot henne. Om hon
bärgat något, stals det ofta av folk från skutor som
lågo för ankar utanför den del av stranden, som hon
betraktade som sin. En gång låg där en skåning och
besättningen var i land för att stjäla plank, vrakgods,
som Madam lagt upp. Hon gick fram och sade att det
var hennes, men de svarade, att på en sådan här öde ö
äger inget något, och togo plankorna ombord, fast
hennes protester voro så kraftiga att de måste ha
hörts över halva ön — och man vet ju vad en arg
käring kan servera i den vägen, sade fyrvaktare Lillia.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:20:59 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/gotska/0092.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free