- Project Runeberg -  Gotska Sandön /
95

(1946) Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1946, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gotska Sandön

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

universum av fyrens blixtljus — ty människan är ju
naturens herre, säges det. Det är ståtligt att se, det är
som om någon nervil komet skulle vifta med svansen
åt oss, naturens herrar, som sitta på fyrmästarens
veranda och tala om människor och händelser som
levat och timat inom gränserna av den lilla Kosmos
som är Gotska Sandön.

— Nå men säg, sade jag tankspritt, vad blev det
av fyrvaktaren som drack ur 40-literskaggen? Dog
han? Fick han flugan?

— Nej, men han blev mycket sjuk och måste gå till
sängs. Där låg han och kunde inte tala, men uppfann
ett teckenspråk som endast han själv begrep.

Det bestod i att han växelvis knöt och öppnade
högra handen.

Under tiden fick hans hustru ett barn till, en flicka,
och jag underrättade honom om denna i familjen icke
ovanliga tilldragelse.

Då tycktes han återfå talförmågan ett ögonblick, ty
han började röra läpparna.

— Hur står det till med dig? Är det mycket dåligt?

— Förskräckelit, förskräckelit! Dä så mycke så ja
kan hälsa på dej, men inte mer heller — — —

Sen blev det stopp — inte ett ord kom ur hans mun.
Men han pekade på väggen där en griffeltavla hängde
och jag förstod hans tysta vädjan till min
barmhärtighet, räckte honom tavlan och han skrev med
gnisslande griffel och darrande hand:

Frigga Rosalia Viktualia är barnets namn.

Sedan förmådde han icke mera utan slocknade.

                         *

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:20:59 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/gotska/0095.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free