- Project Runeberg -  Gotska Sandön /
111

(1946) Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1946, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gotska Sandön

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

målare underbar att vandra i. Mossa och ljung,
väldiga vidder. Mossans färger ge grundkaraktären åt
det hela. Dessa grågröna förnäma toner stå högtidligt
vackert mot ljungens violetta tuvor och överallt ligga
skelett av förhistoriska vidunder — de gamla avbrända
skogsjättarna, som i skymningen krypa omkring
lurande och svarta bland de unga smäckra tallarna. Ett
och annat sår i mossan verkar verkligen sår, ett
hudlöst, nervöst känsligt stycke av jordens yta, som
längtar efter att bli läkt.

Men när vi kommit över brandgränsen och närma
oss rakethuset, där en viktig del av livräddningsattiraljen
förvaras, blir skogen gammal, ljungen vildare
och högre. Enslighetens majestät härskar här — men
tyst!! Ett skrik ljuder skärande genom den
högtidliga tystnaden, man stannar och undrar, om man
icke känner orsaken. Det är en skriktall, som låter
höra sig. En tall har under en storm lossnat med en
del av rötterna och kommit att luta sig mot en granne.
När havsbrisen går genom topparna gnidas ett par
grenar mot varandra och det låter som bräkandet av
en vilsekommen eller skadad get. Fantasien har ofta
gjort ett spöke av denna get. Man har sett den om
kvällarna, när en storm härjat och dunklet lagt sig
mellan träden. Det finns åtskilliga spökgetter på
Sandön. Den förnämligaste fanns förr vid Sandkrogen,
strax bredvid Gamla Gården, där Gothbergs ande
svävar över sanden, osäll och ängsligt vakande över
sina nedgrävda skatter. En mörk höstnatt är det icke
gott att höra geten skrika.

Vägen till Tärnudden är besvärlig att vandra, sanden
är lös och tung att gå i. Åter passera vi

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:20:59 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/gotska/0111.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free