Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gotska Sandön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dit efter öns enda häst. Det är den jag ritat av, där
han går och tuggar strandråg på dynen.
*
Jag skulle kunna föra er på många stigar över ön
och lära er älska dess landskaps vidunderliga
skönheter. Det är detta underliga med naturen — till
vilken vi ju också höra — att ju mera man betraktar
den, ju vackrare blir den och desto enklare känner
man sig själv inför sin uppgift, om man blir dömd
av makterna att försöka återgiva den på något sätt.
När man är mycket ung och har fått sin första
målarlåda blir inte mycket gjort, ty man använder
dagar för att springa i en ofta oländig terräng efter
motiv. Oftast kommer man hem fruktansvärt transpirerande
utan att ha hittat något ens snille värdigt
motiv. Hur många gånger har jag icke som ung
gymnasist eller student gnott i småländska höglandet och
bara nött skor, men med ögonen på skaft efter ämne
för en »tavla»!
Men då man blivit något mognare — så där bortåt
min ålder — inser man att man är medelpunkten i en
sfär av skönhet, en sfär med oändlig radie. Allt är
skönt. Men det behövs kunskap för att fatta detta
och denna kunskap ernås endast genom troget och
hängivet arbete. Kanhända är arbetet detsamma som
skönheten. Vi som ägnat vårt liv åt konst stanna
plötsligt med penseln eller pennan och tänka: nu har jag
varit lycklig en stund, gripen av arbetets ljuva mystik.
Ingenting övergår den lycka som arbetet skänker, då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
