- Project Runeberg -  Gotska Sandön /
116

(1946) [MARC] Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gotska Sandön

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

favoriter måste slaktas för att bli skinkor och sylta åt
familjen.

Men nu måste jag berätta om sjömannen som Lillia
jordfäste. Jag har nog talat om denna händelse förut
i någon annan bok, men den hör till Sandöns historia
och får icke saknas här.

Då de första fyrarna — överensfyrarna — byggdes
var Karl Bourgströms far härskare på ön. Han var en
gammaldags herre som höll sträng ordning och skötte
sina underlydande med faderlig järnvilja. Båda
fyrarna, som lågo ganska nära varandra, sköttes alla
nätter av två män, vilkas tid alldeles som om skeppsbord
var indelad i vakter. De som hade frivakt fingo
ej lämna fyren, utan sovo på en soffa i tornen.
Emellertid gingo de i alla fall omväxlande till varandra
och drucko te. En kväll satt den ene och väntade
som vanligt på den andre. Plötsligt hördes den
sistnämndes steg i trappan men utanför dörren upphörde
de. Den väntande öppnade dörren och ropade på
kamraten, men ingen fanns där. Då de dagen därpå
träffades, hade den andre hört likadant, hört stegen,
ropat och ej fått svar. Detta var ju högst konstigt.
När båda på morgonen efter släckningen avgåvo sina
rapporter till fyrmästaren, sade denne:

— Något har hänt. Det är klokast att ni går ett
slag runt ön — den vanliga sextimmarspromenaden.

Men de behövde inte gå så långt. Ett stycke söder
ut på sydostsidan hittade de liket av en sjöman
infruset i strandisen. Han låg på magen med armarna
utsträckta. Det hade varit sjö på natten och armarna
voro helt nedfrusna och dolda av is. Man skulle
icke annat än med våld kunnat ta honom loss. Detta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:14:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gotska/0116.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free