- Project Runeberg -  Gotska Sandön /
118

(1946) Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1946, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gotska Sandön

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Men innan de reste samlade de ihop allt brännvin
som fanns på ön. Det var inte mycket, det blev ungefär
ett halvstop. Det var nämligen svårt att tänka sig
en hederlig begravning utan brännvin. De voro 4 man
och tömde flaskan innan det bar i väg. Fyrvaktar
Lillia hade fått i uppdrag att sköta den rituella
avdelningen av företaget. Han läste med stor värdighet
och djupt allvar allt det som enligt lag skulle läsas.
Men under den tid som åtgick mellan gravgrävningens
början och det anständiga uppehåll Lillia gjorde efter
Amen, hade spriten hunnit verka. Lillia damp ned från
de klerikalt uppskruvade höjderna och sade:

— Amen! Ja å låt nu si, din jävvel, att du ligger
där vi har lagt dej å gå inte här å spöka å förvilla
folket! Ajöss mä dej, ditt gipshuve! Jaha!

Det skulle nog inte finnas stora utsikter för någon
religionsstiftare ellen pingstvän att ändra om en kar]
som Lillia, gammal karlskronit och sådant, till verkligt
troende.

                                         *

När Karl Bourgström och jag stundom bosatte oss
nere vid S:t Anna och arbetade var och en för sig
själv, utvecklade han en kunskap om och en kärlek
till sin ö, som var helt enkelt sublim. Han kunde
svara på alla frågor. I denna sin jägarstuga satt han
och manade gott för ön och blev genast ense med
mig om att göra den helt naturskyddad. Då han fick
höra att jag var intresserad av djur gav han mig
ögonblickligen nästan hela faunan. Denna är ju bestämd
och uppklarad nu av flera vetenskapsmän, men dessa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:20:59 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/gotska/0118.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free