Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gotska Sandön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tar sedan bort det. Grisfötter förtäras aldrig mera av
den, som en gång ätit så tillredda skrävlingar (sälens
framfötter). Men man bör hugga av klorna litet ovanför
nagelroten.
Mulen med mustascher och allt är det läckraste
på hela sälen. Vanligtvis kokades mularna och
skrävlingarna tillsammans. Och när de mustaschprydda
mularna och de handliknande skrävlingarna under
kokningen hoppade om varandra i grytan, såg det
stundom så hemskt ut att fruntimren skreko och sprungo
sin väg.
Men kroppningahuvuden äro mäktigast och bäst av
alla de rätter som kunna förekomma vid mänskliga
måltider. Det är torskhuvuden fyllda med torsklever,
rågmjöl och vetemjöl, hälften av båda slagen, ägg
och gräslök.
En präst från Fårön som en gång kommit i land på
Gotska Sandön för att predika för folket blev efter
gudstjänsten bjuden på denna gudomliga mat, ty han
hade talat till öbornas hjärtan och rört deras själar
liksom fordom ängeln vid Betesda. Han åt 18
kroppningahuvuden och sköljde sedan efter med två
tallrikar slätvälling. I något ärende skulle han emellertid
gå ut, men kunde ej gå dit han skulle, utan rullade
sig i upprätt ställning bort utefter väggen.
Ja, det har hänt mycket på Sandön. Just när Karl
Bourgström har kommit så här långt i sin berättelse
om maten, erinrar han sig båtskeppare Janne
Engström från Fårön, en man som också tillhör öns
historia. Vid Skäludden — jag vill minnas att det
var där — finns en sten med ett litet hak på, så
beskaffat att man under gynnsamma vindförhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
