- Project Runeberg -  Gotska Sandön /
191

(1946) Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1946, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gotska Sandön

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

då och då ger och som gammalt sjöfolk kan tyda,
annars går det olyckligt. Rået lämnar självt fartyget
i god tid och lagar alltid att någon får se det i samma
ögonblick det ger sig av. Oftast ser det ut som en
liten grå krokig gubbe med vitt skägg och ett verkfat
på ryggen. På Likgrundet mellan Gotland och Öland
omkommo en gång 200 man emedan de icke lytt råens
varningar för fiskefärd dit. Men det är mycket
längesedan.

Av gubben Sundberg fick Karl Bourgström första
gången höra sagan om Sandögubben.

16 Fåröbor hade givit sig ut på säljakt. Isen bröt
upp, men flertalet av dem hamnade efter många
lidanden på svenska kusten. Två hade emellertid
kommit att skilja sig från de andra och drevo i land på
Sandön, där de levde av nötter, som de letade fram
under hasselbuskarna. Ty på Sandön kunna nötterna
stundom hålla sig friska flera år bland de nedfallna
löven.

En av de båda var gudfruktig och försummade
aldrig att läsa sin bordsbön innan han började äta
sina mödosamt hopsamlade frukter. Den andre var
ogudaktig och frös ihjäl. Den gudfruktige höll trots
allt på att stryka med och började till slut irra
omkring som i vansinne och dröm, planlöst och veligt.
Men plötsligt upptäckte han spår i snön, av en kvinna,
det såg han på skoavtrycken. Han följde spåren och
kom till ett stenrös, Det röset är för resten det största
av de fyra kummel som ligga i skogen icke långt
nordost om S:t Anna.

I detta rös fanns ett hål med trappa. Han gick
utför den och kom in i ett stort varmt rum. Vid spisen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:20:59 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/gotska/0191.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free