Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gotska Sandön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Här kunde man hitta saker och ting förr i världen.
Men det mesta läto vi ligga kvar. För många år sedan
kommo några unga studenter hit och plockade
människoskallar. De hade åtminstone ett par tjog med
sig då de foro sin väg. Vad skulle nu detta tjäna till?
Kunde de inte ha mätt och undersökt skallarna här
och låtit dem ligga kvar. Då voro några Fåröbor mera
i sin rätt, som legat här många dar för motvind och
storm. De företogo sig att begrava alla skelett de
hittade, i tro att de skulle få vind hem. Och det fingo
de också.»
Jag kunde inte rå för att jag hela tiden gick med
ögonen stint fästade på marken för att bland
benskärvor, kol och klappersten göra ett fynd — en
brakteat, en denar, ett bronsspänne, en glaspärla.
»Här är väl allt bortstulet», sade jag. »Nu är det
väl omöjligt att hitta något.»
»Å jo, bara man har ögonen med sig», sade
fyrmästaren, lutade sig ned och tog upp en liten
bronsplåt, ett beslag från något bälte eller dylikt. Men han
tog det icke med sig. Han lade det tillbaka där han
funnit det. Sådan var han.
Den gången gingo vi hem över Kyrkudden, fast
vi haft närmare norra vägen.
»Här, vid Kyrkudden strandade en dag ett
barkskepp ’Jackson’, last hampa och järn, för en hård
nordväst. Det var fyrvaktar Lillias hustru, gamla Fia,
som kom ihåg det. Det troddes ombord att fartyget
skulle gå sönder och man beslöt att lämna vraket.
Men det blev två meningar om huru. Skepparn sökte
sig på land, där det var mindre sjö och bärgade sig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
