- Project Runeberg -  Gotska Sandön /
210

(1946) Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1946, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gotska Sandön

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

lade vi som depoter på vägen ut. Vi slogo och sköto
140 sälar.

Det var bra is de vintrarna. Ett år slogo, sköto och
harpunerade vi 201 sälar. Det sista stortaget jag
minns var då vi sålde för 1,100 kronor späck. 139
sälar är den sista siffra jag kommer ihåg.

Nordosten packar ihop isen. På Bredsandsudde
brukar det bilda sig som hela fyravåningshus av packad
is, sedan den tagit emot vid Vikarstenarna. Bakom
denna vall är det vanligen fin is, slät och vacker. En
gång voro vi ute just i den situationen och lågo bakom
vallen utom en som klättrat upp och stod som utkik.
Jag stod för harpunering och skjutning.

Iskälen kommo och skruvade sig förbi. Det small
som skott i isen. Kom då ett käl med säl på, var det
bara att hoppa ombord på kälet och slå sälarna. Men
var skruvisen hög, låg alltid en gammal gråsäl högst
uppe, vred och vände på sig och tittade åt alla håll.
En gång voro vi 3 man ute och stötte på 7 gamla sälar
och 12 ungar. Runtomkring sig hade de en hög
isstapel och en brunn mitt i, vilket förvånade mig, ty
isen var metertjock. Utanför gick sjön öppen. Vi
kröpo så nära dem vi kunde. Och fröso. Fröso!

Jag hade min goda drilling. En stor hona låg trygg
och tittade ned alldeles som om hon haft brunn framför
sig. Och hon hade verkligen en brunn i den tjocka
isen. Jag sköt henne. Hon blev hängande i brunnen
och täppte således till den för de andra. Men en stor
hanne, kanske den största jag sett, klättrade underbart
fort uppför isväggen och körde i sin framfart
undan väldiga isblock. Jag efter honom. Han gav

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:20:59 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/gotska/0210.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free