- Project Runeberg -  Gotska Sandön /
211

(1946) Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1946, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gotska Sandön

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sig ned på släta isen och det blev kappspringning.
På andra sidan om ett block fanns ett hål som han
måste ha haft reda på, men han sprang för fort, åkte
förbi hålet och måste vända. Då var jag framme med
min båtshake, klämde till och träffade honom på rätt
ställe. Båtshakekroken var vass och fastnade i skallen
på honom. Han började vrida på sig blixtsnabbt och
jag hade svårt att följa med händerna. När kamraterna
kommo fram, hade han så när vridit båtshaken ur
händerna på mig. Då högg en tag i haken och jag tog
hans harpun och gjorde slut på sälen. Han van fyra
långa steg lång men ganska värdelös. Huden var full
av ärr efter otaliga parningsslagsmål och oduglig.

De gamla försvara sig som rytande lejon. De vråla
och blåsa ur sig stora flak av fradga. Wulf, som du
kanske hört talas om, kom en gång i ett helt vimmel
av sälar, som fräste och tjöto. Han blev verkligen
rädd och spottade i förskräckelsen ut så mycket tobak
att vi hade hans spott som ismärke några veckor
framåt.

När en gråsäl reser sig i vrede är hans gap högre
än ens eget huvud. Första gången jag anföll, ramlade
jag omkull och sälen bet till om mitt huvud. Men
lyckligtvis hade jag en stickad sjömansmössa på mig.
Han kunde inte gripa om hela huvudet utan käkarna
gledo av. Han fick mössan i käften. Jag blödde
förskräckligt. De andra hunno fram just i sista
ögonblicket och gjorde slut på honom.

Detta om gråsäl. En vikare kan man döda med ett
knytnävsslag. Men man måste slå till ordentligt. En
gammal Fårögubbe sade: En vikare är inte farlig att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:20:59 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/gotska/0211.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free