- Project Runeberg -  Grannarna /
9

(1927) [MARC] Author: Fredrika Bremer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

- On this page / på denna sida - Första brevet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

försäkrade, att de voro desto klarare och öppnade dörren
till balsalen. I en slags munter förtvivlan sade jag till
honom: "Nå, efter du för mig på bal, så skall du även
dansa med mig, din björn!" — "Gärna, för tusan!"
skrek björn, och med detsamma voro vi inne i salen.

Min förskräckelse minskades snart, när jag i det stora
rummet blott såg en mängd snyggt klädda pigor och
drängar, som svängde lustigt om med varann. De voro
så upptagna av dansen, att de knappast märkte oss. Björn
förde mig upp till övra ändan av salen, och där såg jag
sittande på ett högt säte ett mycket stort fruntimmer, vid
pass femtio år, som med en viss allvarsfull iver spelte på
en stor fiol och stampade takten med kraft. Hon hade på
huvudet en besynnerlig och hög mössa av sammet, som
jag vill kalla kask, efter det ordet rann mig i hågen, då
jag sig den, och jag vet ej något bättre. Hon såg bra,
men besynnerlig ut. Det var generalskan Mansfelt, det
var min mans styvmor, det var ma chère mère! Hon
kastade snart sina stora mörkbruna ögon på oss, slutade
genast att spela, lade bort fiol och stråke och steg upp
med en stolt hållning, men glad och öppen min. Björn
förde mig fram. Jag darrade litet, neg djupt och kysste
ma chère mères hand. Hon kysste mig på pannan och
såg på mig en stund så skarpt, att jag måste nedslå
ögonen, varefter hon ånyo kysste mig mycket hjärtligt på
mun och panna och omfamnade mig nästan lika duktigt
som björn. Nu kom ordningen till björn; han kysste
vördnadsfullt ma chère mères hand, hon räckte honom
sin kind och de sågo mycket vänliga ut. "Varen
välkomna, mina kära vänner!" sade ma chère mère med hög
manlig röst, "det var beskedligt att ni kom till mig, innan
ni for till ert eget. Det tackar jag er för. Jag skulle väl
tagit bättre emot er, om jag varit prevenerad, men i alla
fall vet jag, att ’välkommen är bästa rätt’. Jag hoppas,
mina vänner, att ni stanna kvar till kvällen?"

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:15:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/grannarn/0013.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free