- On this page / på denna sida
- Första brevet
- On this page / på denna sida
- Första brevet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRANNARNA 19
musik. Jag satte mig till fortepianot, preludierade och
började sjunga det lilla vackra stycket Ungdomen. Men
hettan, huvudvärken och missmodet hade gjort mig
alldeles ostämd. Jag sjöng först darrande, sen falskt, och
kom slutligen av mig i det stycket, som jag hade sjungit
väl hundra gånger. Det var dödstyst i rummet, och jag
var nästan färdig att gråta, men så sjåpig ville jag dock
vid min ålder icke synas. Jag gjorde ett par slutackord och
lämnade pianot med en ursäkt och ett par ord om min
huvudvärk.
Nu blev ma chére mere innerligt god mot mig, satte
mig bredvid sig i soffan, lät giva mig en stor pokal starkt
te och behandlade mig som man behandlar ett sjukt barn.
Jag hade nu verkligen kommit på tvären, ty även detta
samt den goda lagman Höks artighet misshagade mig.
Jag tyckte att det var en fullbordan på den ömkliga roll
jag spelat hela dagen, och tänkte att ma chére mere inom
sig skulle tycka, att Lars Anders gjort ett dåligt val, som
fört hem en hustru, på en gång gammal och barnslig,
sjåpig och sjuklig. Jag var rätt olycklig. Äntligen kom
björn och vi fingo fara hem. Vädret hade blivit vackert,
och teet hade gjort mitt huvud gott, men det onda hade
satt sig i min själ. Jag var ledsen på mig själv, på björn,
på hela världen. Och björn satt tyst under hela vägen
och gruvade sig ej det ringaste över min huvudvärk. Sen
han frågat: "huru är det?" och jag svarat: "bättre!"
talte vi ej ett ord.
Sen vi kommit hem, hade jag litet att se om i köket,
och då jag åter gick in i förmaket, satt björn planterad
i soffan och blåste ut tobaksröken i långa virvlar, under
det han läste avisorna. Han hade just icke valt den för*
manligaste stunden för sitt kontraktsbrott. Jag gjorde
alarm häröver, väl i en munter ton, men i botten var jag
ej god. Det låg i mig en slags ond lusta att låta björn
umgälla, det jag haft en så ledsam dag. Björn ropade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
