- On this page / på denna sida
- Första brevet
- On this page / på denna sida
- Första brevet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
muntert "pardon", men ville likväl sitta kvar med sin
pipa. Det ville jag ej, jag tyckte att den gamle ungkarlen
hade fått fritt nog grassera denna eftermiddag. Björn bad
"blott för denna gång" om pipfred i förmaket, men jag
ville ej veta av någon underhandling, utan hotade att, om
ej pipan genast lades bort, gå och sätta mig ute i salen
hela aftonen. Björn hade i begynnelsen bett skämtande att
få vara i ro, nu blev han allvarsammare, han bad mig
innerligt, hjärtligt, bad mig "för hans skull"! Jag såg
att han ville pröva mig, såg att han verkligen av hjärtat
önskade att jag denna gång skulle giva efter, och jag —
otäcka kräk! — gjorde det ej; jag förblev bestämt,
ehuru allt med munter ton, vid min föresats och tog
slutligen mitt arbete för att gå.
Då lade björn bort sin pipa. Om han ändå hade varit
ond och snäsig, ja, om han ej hade lagt bort pipan, utan
marscherat ut med den, stolt som en nabob, och slagit
hårt igen dörren efter sig och ej återkommit på hela
aftonen, ja, då hade det kunnat vara någon uppkomst
för mig, någon tröst, något "betalt och kvitterat", och jag
hade kunnat låta vara och fara hela den fatala historien.
Men han gjorde intet av allt detta. Han lade bort pipan
och satt tyst kvar, och jag började strax få samvetskval.
Han gjorde inga grimaser heller utan såg i sina tidningar
med en viss allvarsam, stilla min, som gick mig till hjärtat.
Jag bad honom läsa högt; han gjorde det, men där
var något i hans röst, som jag ej rätt stod ut med att höra.
I en slags kvävande förbittring mot mig själv blev jag
ännu mera tyrannisk emot honom. Jag ryckte
tidningsbladet ifrån honom — det skulle vara lek, förstår du —
och sade, att jag ville läsa själv. Han såg på mig och låt
mig råda. Jag började nu med en kapabel och munter
ton att läsa om någon debatt i engelska underhuset. Men
länge stod jag ej ut härmed, jag brast i tårar, smög mig
till björn, tog honom om halsen och bad honom förlåta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
