Grannarna / 27 (1927) Author: Fredrika Bremer Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

- On this page / på denna sida - Första brevet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GRANNARNA

27

även är hakan för stor och framskjutande. Kring munnen,
som är försedd med stora och vita tänder, är ofta ett
mycket gott och hyggligt leende, men vid mindre vänliga
känslor stiger den nedre läppen upp, lägger sig över den
övre och bildar då ett drag av sträng beslutsamhet, som
— ej behagar hos en kvinna. Men ma chére mére är
någonting apart. Håret är alldeles grått och sticker
stundom fram under kasken, vilken, som jag nu fått veta,
är av ma chére mére kristnad till slurka. Inga lockar.
Slurkan tronar ensam över den stränga, höga, ofta
moln-höljda pannan. I hela klädseln ingen grannlåt, ingen
prydlighet, men mycken snygghet, någonting särdeles passande
och bekvämt.

Händerna äro stora, skönt formade, vita, men grova,
och nyttjas, som det säges, icke alltid i fredliga värv. Hon
går med stora steg, ofta i stövlar, slänger med armarna,
kan dock när som helst ha något högst artigt och belevat.
Man beskyller ma chére mére för snålhet, för att lägga
sig i andras affärer, för att icke bry sig om konvenansen;
man har många historier om henne. Icke dess mindre har
man i hela trakten en duktig respekt för henne, och
hennes ord gälla som kungsord. Mig påminner hon om Götz
von Berlichingen. Men det förekommer mig ibland, som
om ömmare känslor kunde bo inom denna stränga yta,
och då — tycker jag, att jag skulle kunna hålla av henne.
Hittills har hon ensam skött sina gods (och därunder
förträffligt ordnat sina affärer), men nu önskar hon, att
Jean-Jacques skall hjälpa henne därmed. Denne har
studerat lanthushållning utomlands, har nyligen gift sig och
skall med sin unga fru sätta bo på Carlsfors. Björn
runkar på huvudet åt kompaniskapet: "ma chére mére et
Jean-Jacques".

Omöjligt kan man tala om ma chére mére, utan att
även tala om hennes piga, Elsa. Dessa två leva
tillsammans sedan fyrtio år och tyckas icke kunna leva utan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>