- On this page / på denna sida
- Andra brevet
- On this page / på denna sida
- Andra brevet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRANNARNA 37
seln, var i stor oordning. "God dag, fröken Malla!"
ropade björn till den lilla amazonen, "äro pappa och mamma
hemma ?" — "Ja bevars!" skrek hon tillbaka, "jag rider
Putte vall!" Hon red, vi foro. "Gud bevare mig", ropade
jag, "skall detta vara en fröken?" — "Ja!" svarade björn
lakoniskt. Vi kommo upp på gården. Där var ett väldigt
larm. Tre unga herrar i jaktdräkter rasade med visst ett
halvt tjog hundar. Vid åsynen av björn och hans hona
vände sig det skällande kompaniet mot vårt menlösa
ekipage, men lockades, till all lycka för mitt och Pålles
hjältemod, bort av de unga herrarna, och den muntra, men
oharmoniska kören drog sig längre bort. Detta ställe borde
heta Adams-oro, tänkte jag.
Under det jag gick genom förstugan, fick jag något
mellan fötterna och höll på att falla omkull. Jag förnam,
att det var ett vedträd, såg mig om och upptäckte i ett
horn av förstugan två små, illparigt grinande figurer, som
gjorde sig färdiga att ånyo bombardera de fredliga
gästerna. Jag hotade dem med vedträdet och hade en
obeskrivlig lust att låta de små vildarna göra närmare
bekantskap därmed. Men björn, som ren var inne i tamburen,
ropade mig, och jag måste gå in, skyndade mig undan
något, Gud vet vad, som med stort buller kom mig i
hälarna. Jag var förtretad, men måste ändå skratta. Björn
blev ond när han hörde vad som hänt mig, öppnade åter
dörren till förstugan, knöt handen åt adamiterna och
lovade dem — "klystir", tror jag, om de ej lämnade folk
i fred. Efter att vi hämtat oss, björn brummat och jag
skrattat ut, gingo vi in i rummen och träffade i ett
hyggligt förmak två personer av det utseende, som gärna
medföljer en viss rang och en viss förmögenhet. Jag ville
kalla detta utseende reputerligt Det var majoren och
majorskan. Majoren, en äldre och ännu vacker karl, hade
ett gott och artigt väsen. Majorskan var en ganska tjock
fru, ännu ung, ej vacker, men vars utseende hade något
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
