- Project Runeberg -  Grannarna /
44

(1927) [MARC] Author: Fredrika Bremer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

- On this page / på denna sida - Andra brevet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

44

FREDRIKA BREMER

med fransyska handskar, och rörde på sina huvuden, som
de suttit på ståltråd. Fru v. P. frågade mig genast efter
generalskan Mansfelt samt examinerade min släktskap
med henne, vilken slog så ut, att jag icke blev släkt med
ma chére mére. Jag hade icke tänkt på det förut, och det
gjorde mig nästan ont att inse det. Sen började vi tala
om Stockholm och bekanta personer där, och se! alla fru
v. P ...s bekanta och intima vänner, de voro grevar och
grevinnor. I synnerhet fick jag ofta höra talas om greve
L...s. Greve L...s hade nyligen varit på BritebergJ
v. P...s voro bjudna att tillbringa en del av sommaren
hos greve L ...s på H...näs. V. P ...s hade med
greve L...s förra sommaren gjort parti till Uddevalla,
bott tillsammans på Gustavsberg. Grevinnan L. var en
ofantligt charmant människa, som fru v. P. höll av som
en syster. Flickorna L. voro söta och bildade flickor tout
a fait comme il faut.

"Amalia L... s syster, grevinnan W., sade en gång..,
känner fru Werner grevinnan W.?"
"Ne... jo ... litet."

"Nå, är hon icke för söt? Amalia säger själv: ’ma
soeur vaut mieux que moi!’ Det fägnar mig, att fru
Werner känner ett så distingerat fruntimmer. Ack, säg
mig några fler av fru Werners konnässanser i Stockholm.
Törhända det råkar sig så, att de även äro mina/’

Jag bekänner min svaghet för dig, Maria, jag letade
i mitt huvud efter grevar och grevinnor. Jag tror jag var
biten av fru v. P. och smittad av hennes
förnämhetssjuka. Plötsligt fick jag se björn som ur sina ögonvrår
glodde på mig med en högst illistig grimas: den drev förnämhetssjukan
utur mig. Och för att med ens göra mig
alldeles ledig och klar, nämnde jag muntert som mina
bekanta i Stockholm excellensen O . ..s.

Fru v. P. studsade lite: "Jaså," sade hon långsamt, "nå,
jag har också varit där, ett par gånger."

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:15:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/grannarn/0048.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free