- Project Runeberg -  Grannarna /
48

(1927) [MARC] Author: Fredrika Bremer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

- On this page / på denna sida - Tredje brevet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

48 FREDRIKA BREMER

ordades om något gott och ädelt som han skulle ha gjort
på jorden.

Ehuru roligt och vackert det var i himmelriket, måste
vi tänka på att återvända till vårt lilla jordiska hem, och
efter att ha superat med änglarna, foro vi vår väg i
trillan. Men de vördiga patriarkerna och den vackra Serena
bådo oss så hjärtligt och allvarligt att snart återkomma
och tillbringa en hel dag hos dem, att vi måste ge dem
våra händer därpå. Jag tillstår, att jag ej begärde bättre.
Jag kunde på hemvägen ej tala om något annat än
Serena, och somnade med hennes helgonbild i min själ.

Den 18 juni.

"Borta kan vara bra, men hemma är dock bäst." Jag
har tänkt så hundra gånger under ett par sköna dagar,
som jag levat stilla i mitt hem. Jag tämjer min björn
och mina småkreatur. Det går bra. Sex höns, tre ankor
och två kalkoner äro nu mina intima bekanta. Jag har i
dag smekt och matat mina kor. De härliga djuren! Den
största och vackraste har jag kristnat till Audumbla, till
minne av den vackra nordiska myten, om vilken jag läst
i Eddornas sinnébildslära.

Min björn är en egen figur. Under det jag vänjer
honom av med små ovanor, får han — Gud vet hur —
ett allt större övertag på mig. Visst är, att han är bra
god och förnuftig. I går afton kom han in i förmaket
med pipan i mun, men stannade i dörren och gjorde en
skälmaktig frågande grimas, under det han såg på mig.
Jag sprang och tog honom och hans pipa i famnen och
drog dem in i rummet. Jag var så lycklig över att hans
pipa ej hatade förmaket. Men... alltför mycken
vänskap ...!

Den 20.

Svägerskorna äro komna. I går morse, just som björn
och jag voro ovettiga på varann, kom en biljett från ma

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:15:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/grannarn/0052.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free