- Project Runeberg -  Grannarna /
51

(1927) [MARC] Author: Fredrika Bremer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

- On this page / på denna sida - Tredje brevet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GRANNARNA

51

björn ävenså. Ma chére mére lade förbjudande en tung
hand på min arm och sade till mig och björn: "Sitten
stilla! gumman skall vara den första, som välkomnar
dem i sitt hus, och gumman vill vänta här." Hon såg
högtidlig ut, och jag satte mig åter med klappande hjärta.
Björn såg oviss ut, men när tumult och röster hördes i
förstugan, sade han: "Det är Jean-Jacques t" och satte
sig även. Nu hördes steg, och en betjänt anmälde med hög
röst: "Baron Jean-Jacques och hans friherrinna 1"

En sidenklänning frasade, och in kom — åtföljd av
en herre — ett fruntimmer, ungefär av min ålder, men
längre än jag. Hon såg högst comme il faut ut, gick
hastigt och med en viss sedlig säkerhet över golvet och
fram till ma chére mére, som steg upp, rätade majestätiskt
upp sig, gick tre steg mot den inkommande och såg högst
imponerande ut. Svägerskan neg mycket djupt och kysste
ma chére méres hand, såsom jag hade gjort. Ma chére
mére kysste även henne, men blott på pannan, och
omfamnade henne, i det hon bad den unga frun vara
"välkommen och trivas i detta hus". Sedan hälsade hon på
Jean-Jacques på samma vis som hon hälsat på björn.
Härefter presenterades vi och de nya släktingarna för
varandra. Jag satte mig bredvid svägerskan. Vi voro i
början litet "agiterade", men lugnade oss snart, blevo du
och började ett trevligt samtal, och mycket, rätt mycket
tyckte jag om Jane-Marie. Hon är ej vacker, men har
något distingerat i sitt utseende och är förträffligt växt.
Hennes väsen och ord vittna om mycken mildhet och
förstånd. Toaletten var även mycket passande och lagom: en
brun sidenrock, däröver en stor guldkedja, med klocka
(och en nyckel), en simpel, men modern mössa, ljusblå
band, vilket mycket väl passade hennes ljusa hår och hy.
Jag tycker om ett fruntimmer, som förstår att kläda sig
väl. Det är ett tecken till vett och smak.

’Men var är Peter?" hade björn skrikit väl sju gånger

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:15:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/grannarn/0055.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free