- On this page / på denna sida
- Tredje brevet
- On this page / på denna sida
- Tredje brevet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRANNARNA
55
var Ebbas ljuva svar, och hon skulle ha insomnat ånyo,
om ej ma chére mére upphöjt sin kraftiga stämma,
sägande: "Hör på, min söta, om hon ej prompt på
momang-en kommer med oss till bordet, så gå vi ifrån henne och
hon får bli utan mat. Hon må icke tro att någon tänker
göra sig besvär för henne!"
Den lilla slog upp sina bruna ögon med en högst
förvånad min, satte sig upp, och ma chére mére tog henne
utan vidare vid handen och förde henne ut i matsalen.
Ebba lät sig föras, men med en min av obeskrivligt elakt
lynne. Ma chére mére var emellertid förvånande god emot
henne, satte henne bredvid sig vid bordet och hade
tusen små behagliga omsorger för henne. Det ligger i ma
chére méres vänlighet något så oemotståndligt upplivande,
att även Ebba upptinade därvid och öppnade sig som en
ros för solens strålar. Den surmulna minen försvann och
ersattes av en glad och god. Hon blev därvid oändligen
vacker, och hennes lilla Amorshuvud syntes mig
förtjusande. Hon åt, skrattade och pratade med ma chére mére,
som var mycket sysselsatt med henne. Peter såg alldeles
lycksalig ut. Jean-Jacques talade för Tuttén — som ej
såg mindre lycksalig ut — om "äkta engelsk rostbeef
och fransysk "omelette souflée". Björn satt tyst bredvid
Peter och gjorde grimaser. Jag höll mig i en jämn
konversation med Jane-Marie, vars förbindliga väsen och
angenäma talesätt alltmer behagade mig.
^Vi samtalade ännu en liten stund efter supén, sedan
förda ma chére mére de unga paren i deras rum.
Ma chére mére bad mig och björn äta middag "med
släkten" i morgon. Jag var glad däråt, ty jag ville gärna
se släkten på närmare håll. Det anar mig, att jag i
Jane-Marie skall vinna en vän.
Återkommen hem, meddelade jag björn alla mina an-
i värkningar över svågrar och svägerskor. Men björn var
fördjupad i en enda betraktelse, och på allt vad jag sade,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
