- Project Runeberg -  Grannarna /
59

(1927) [MARC] Author: Fredrika Bremer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

- On this page / på denna sida - Fjärde brevet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

GRANNARNA 59

omkull, på det ma chére mére vid sin återkomst i rummet
ej måtte av något erinras om det uppträde som
förefallit. När det lyckats honom att få korten i ordning, snusade
han och nös nio gånger å rad, vilket försatte Ebba i ett
häftigt skratt. Hans omtanke för ma chére mére rörde
mig. Sådant är älskvärt.

Medan lagman Hök lade i ordning patiensen, och
Jane-Marie, Jean-Jacques och jag talte om musik, fick Ebba
tillfälle att visa sina artigheter. Sedan hon dragit stickorna
ur min strumpa, stjälpt ut lagman Höks snusdosa och
bedrivit allahanda små ofog i rummen, smög hon sig
bakom Peter och björn, som i någon viktig sak lagt sina
huvuden tillsammans, och sydde ihop deras frackskört.
De goda bröderna anade intet ont, och jag ej heller, när
jag, seende det vackra vädret, föreslog en spatsergång.
Man samtyckte, de båda bröderna stego upp, och ratsch!
kratsch! ljöd det, under det rockskörten våldsamt sletos
från varandra. Björn gjorde en förtvivlad kapriol och
den allra förfärligaste grimas. Omöjligt kunde jag hålla
mig ifrån att storskratta, och i en paroxysm av barnslig
fröjd rullade sig Ebba i soffan. Jane-Marie sade något
ganska beskt om "oförlåtlig näsvishet". Lagman Hök satt
helt tyst och sökte samla upp sitt snus. För att komma
från detta uppträde yrkade jag ånyo på spatsergången.
Alla voro villiga, undantagandes Ebba. Vårdslöst liggande
i soffan, förklarade hon, att hon aldrig skulle sätta sin
fot utom dörren, så länge hon var på landet, att hon
avskydde landet och dammet på vägarna, att det gröna
gjorde ont i hennes ögon o. s. v. Fåfängt sökte vi övertala
henne, fåfängt föreställde henne Jane-Marie hennes
barnsliga oförstånd. Hon blev envist vid sin föresats, och
Peter blev kvar hos henne. Och nu måste jag inom mig
med björn sucka: "Stackars Peter!" Även lagman Hök
satt stilla på sin pIats, förmodligen i avvaktan på sin väns återkomst.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:15:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/grannarn/0063.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free