- Project Runeberg -  Grannarna /
65

(1927) [MARC] Author: Fredrika Bremer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

- On this page / på denna sida - Fjärde brevet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GRANNARNA 65

min, stod packad i mitt rum. Ma chére mére gav mig en
då oförklarlig blick, gick förbi min koffert och undersökte
mina bröders saker. Sedan kom hon tillbaka i rummet och
tog upp min inpackade koffert. Den revs upp till botten.
Ack! hon hade misstänkt mig — den stadgade mannen,
förr än den vilda ynglingen — ty nu reste hon upp sitt
huvud och i hennes starka, uttrycksfulla ansikte var
målat ett; Gudskelov I Nu är jag lugn!

"Nu felas blott unga barons saker", sade vördnadsfullt
en av de gamla tjänarna, "men hans koffert är låst, och
dessutom är det ju onödigt..."

"Må så vara!" utropade ma chére mére, "men han
måste dela lika lott med de andra. Kofferten skall brytas

upp." fy

"Men unga baron... är icke hemma", sade fruktande
tjänaren, "vi kunna ej!..."

"Hans mor befaller det!" sade häftigt ma chere mére.

Det skedde. Med egen hand tog modern upp böcker och
klädespersedlar som i stor oordning voro kastade dit.
Plötsligt ryckte hennes hand, liksom bränd av ett glödande
järn; den hade träffat en bunt sedlar. Det var — den
saknade penningsumman. Hon tog upp den, vände den i sin
hand, såg på den, såsom kunde hon icke tro sina ögon —
bleknade mera och mera; ett rop av outsäglig fasa och
jämmer uppsteg slutligen ur hennes bröst och utan en suck
sjönk hon liksom död till golvet.

Om aftonen, mot tiden då Bruno väntades tillbaka,
kallades mina tre bröder och jag, de gamla tjänarna och
bokhållaren in i ma chére méres rum. Det var blott svagt
upplyst, och där, i det dystra, skumma rummet, satt i en
stor länstol Brunos mor, på vars ansikte man kunde läsa
den sorg, som hon bar i sitt hjärta. Men över sorg och
skam och vrede rådde en sträng beslutsamhet, sådan jag
ännu ej sett den i en människas uppsyn.

5. — Fredrika Bremer, Grannarna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:15:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/grannarn/0069.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free