- Project Runeberg -  Grannarna /
67

(1927) [MARC] Author: Fredrika Bremer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

- On this page / på denna sida - Fjärde brevet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GRANNARNA

67

målat i sitt ansikte hotade han var och en, sora skulle
våga nalkas honom.

Ingen vågade utom — hans mor. "Bliven stilla 1" sade
hon till de andra, och med fasta steg och lugn hållning
gick hon fram till sin son, lade handen på hans huvud,
böjde det djupt ned och frågade med en röst, som lät
blodet stelna i mina ådror, om han ville underkasta sig
hennes vilja, eller mottaga — hennes förbannelse!

Mor och son sågo varandra i de trotsiga, flammande
ögonen. Så stodo de länge, därpå följde från båda sidor
förfärliga ord. Sedan blev det tyst. De förbannande
läpparna stelnade, de trotsiga blickarna slocknade. Mor och
son sjönko båda ned i djup vanmakt. Man bar dem till
var sitt rum.

Båda återvunno sansning, men sågo varandra ej mer
denna afton. Jag ville tala med Bruno, men han låtsade
sova, och slutligen förfogade jag mig i mitt rum. Om
natten, när allt var tyst och mörkt, hördes plötsligt i
Brunos rum ett vilt, uthållande och genomträngande skri. Jag
sprang upp och skyndade dit in. Brunos mor stod där
allena, med utslaget hår och vilt, förstört utseende —
Bruno var borta. Det öppnade fönstret tycktes visa, att
han rymt därigenom, ehuru ett hopp från denna höjd
syntes nästan otroligt. Det var likväl så. Bruno hade denna
natt rymt ur modershemmet och — vände aldrig åter.
Aldrig hörde vi något mer ifrån honom. Förgäves voro
alla efterspaningar. Bruno var borta, som om han varit
borta ur de levandes antal. Sjutton år ha gått förbi sedan
denna olyckliga stund, och vi ha ej rönt minsta spår av
hans liv. Vi ha således tagit hans död för given.

I från denna stund talade ma chére mére ej mer på tre
aJs ^-. -^on låste sig inne i sina rum, lät förmörka dem,
talte ej ljuset eller människors åsyn; hon åt och drack
foga, sov nästan intet, talte vid ingen, och ingen fick vara
n^ra henne utom Elsa.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:15:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/grannarn/0071.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free