- On this page / på denna sida
- Fjärde brevet
- On this page / på denna sida
- Fjärde brevet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRANNARNA w
pj& kan dock gå — men hur skall det gå med min
roman ? Men hur det än går, så förblir jag
Din Fransiska.
♦
Brev från Bruno Mansfelt till Antonio de R.
Ramm, midsommarafton 18—.
Här är jag åter, här där jag blev född, där jag lekte
och älskade som barn, som yngling. Emellan då och nu
ligger ett hav, ett hav, fullt av... men lika mycket! Jag
är åter här.
Jag har vandrat i skogen, på fälten, vid havsstranden;
jag har uppsökt mången fläck, uppväckt månget minne.
De stormiga syntes mig lugna, de brottsliga oskyldiga.
Nu är det afton och allt är lugnt omkring mig; även
jag har ett ögonblicks lugn. Jag hör grässkärans
enformiga sång, jag vet ingen skönare. Vid den sången
somnade jag var sommarafton som barn, med ansiktet vänt
mot aftonhimmeln, röd som nu.
Och när mina ögonlock slötos, kom någon till min säng.
Jag visste väl vem som var mig nära; det var —■ min
mor! O, huru spritter, skälver varje själens fiber vid
detta dyrkade och förskräckliga namn!
Jag vet det alltför väl: jag blir aldrig lycklig; jag får
aldrig frid — jag skall aldrig glömma... lika gott! Jag
skall bära. Ensam vill jag bära vad jag ensam brutit.
Mången ton kan livet locka ur mitt bröst — aldrig
jämmerns. Jag bjuder smärtan trots och världen. Dessutom
sluta kan man ju alltid, när man blir trott vid det usla
upptåget, som kallas livet
Jag vill blott ett, och utan att vinna det är allt annat
~ intet! Blir mig detta nekat, så lämnar jag ännu en
gång mitt barndomshem och går ännu en gång ut i den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
