- Project Runeberg -  Grannarna /
94

(1927) [MARC] Author: Fredrika Bremer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

- On this page / på denna sida - Sjätte brevet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

94

FREDRIKA BREMER

ann. Jag vill visa er det i några familjer som jag känner.
Jag kunde börja med min egen, ty även jag, Fransiskaj
har haft föräldrar och syskon, även jag har hört
äktenskapliga trätor, och själv har jag grälat, avundats och
kivat med mitt eget kött och blod, men detta är nu förbi,
ty vi ha blivit skilda till intressen och hem och därigenom
blivit — goda bekanta. Jag vill tala om A—s. De bärgade
sig bra nog, tror jag, tills deras barn växte upp. Dessa
hade fått en svag uppfostran. De vände illa. Föräldrarna!
sitta i sorg och fattigdom genom dem.

B—s höllo en annan stråt. De voro stränga och
despotiska. De sitta allena. Barnen ha flytt ur hemmet och sky
det mer än ett fängelse.

C—s gjorde det till deras viktigaste angelägenheter
att väl uppfostra sina barn. Barnen blevo kunniga och
talangfulla och — föraktade sina föräldrar, som voro
okunniga emot dem. Tyst förgrämda gå de gamla som
skuggor bredvid sina lysande barn.

Med D—s ser det bättre ut. De ha inga barn, de äro
rika. De ge granna supéer nu såsom de gjort för trettio år
sedan. Men om ni ser dem på nära håll, om ni känner
tomheten, kölden i deras liv... hu! Maten på deras bord
är det enda, som ännu värmer och förenar dem.

Hos E—s såg det länge rätt muntert ut. De voro glada,
vänliga, gästfria. Deras döttrar kallades de tre gracerna.
Där voro fester och kurtisörer. Åren gingo. Gracerna
åldrades i föräldrahemmet. De vissnade tillsammans.
Världen glömde dem. De blevo allena med varandra och
småträta fram deras fattiga liv. Om aftnarna sitta de vid
ett runt bord, tända upp ljus och vänta visiter, tatn
ingen kommer.

Jag vill icke tala om F—s. Mannen har en vilja,
hustrun en annan, där är jämt oväder. Barnen bruka
säga: ’När det ej blåser från norr, så blåser det fran
söder, men alltid är det nordanvind.’

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:15:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/grannarn/0098.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free