- Project Runeberg -  Grannarna /
106

(1927) [MARC] Author: Fredrika Bremer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

- On this page / på denna sida - Sjunde brevet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

106

FREDRIKA BREMER

bad mig — om intet annat än åren låg i vägen — att
även få säga du till mig. Glad samtyckte jag och fann
till min förvåning, att blott fyra år skilde mig och Serena.
Serena är tjugutre år gammal, ehuru hyns och gestaltens
finhet ej vilja erkänna det.

Sedan vi avgjort denna angelägenhet togo vi våra

arbeten, gingo ut och satte oss på en bänk i skuggan av

syrenhäcken och lindarna. Kusin Stellan var, sedan tidigt

om morgonen, på ett jaktparti med bröderna Stålmark.

Jag var glad att få vara ensam med Serena. Jag var

nyfiken att höra henne tala om Bruno och vände snart

samtalet på honom. Vid hans namn suckade hon, och på

min fråga, om hon trodde, att Bruno hade ett elakt

hjärta, svarade hon livligt: "Nej, visst icke! Jag minnes

såväl ännu hur Bruno bar mig omkring i skogarna på

Ramm eller drog mig i min lilla vagn. Jag minnes hur

jag tyckte om suset i skogen och huru jag var förtjust

åt blommorna, som han plockade åt mig. Aldrig var

han otålig eller ovänlig emot mig, och jag skall aldrig

glömma huru han en gång i vredesmod var färdig att

slå en av sina bröder, men hejdade sig, när jag ropade

honom vid namn och begynte gråta. Varför var han så

öm mot mig, om ej för det hans hjärta var i botten gott

och älskande? Ack, man har visst icke behandlat honom

klokt, man har ej gjort nog avseende på hans förmåga

att hålla av. Han skulle då ej ha gjort sin mor sorg och

flytt från sitt hem och sitt fädernesland."

"Minns du huru han såg ut?" frågade jag.

"Icke klart; jag tycker mig se liksom genom en dimma

en skön, rödblommig gosse, med stora, vackra ögon. Men

när jag söker fatta bilden tydligare, bleknar den bort." I

"Och vet du vad som vållade hans flykt ifrån
hemmet?"

"Man har sagt mig, att det varit en oenighet med hans
tnor och en hård behandling av henne. De lära ha haft

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:15:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/grannarn/0110.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free