- Project Runeberg -  Grannarna /
108

(1927) [MARC] Author: Fredrika Bremer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

- On this page / på denna sida - Sjunde brevet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

108

FREDRIKA BREMER

lan. Vi vilja vara allena, Serena och jag." Herrarna sågo
alls icke roade ut, björn brummade, men låg stilla,
Stellan följde oss knotande till båten, Serena och jag foro
glada och ivriga åstad. Jag tyckte att jullen flöt av sig
själv; likt osynliga krafter drogo oss de underbara
tonerna framåt. Mitt hjärta klappade häftigt, och tårar
trängde sig i mina ögon av en slags förtjusningsiver.
Båten flöt allt närmare och närmare Ramms dystra
murar och lade sig slutligen tyst som en smugglarebåt i
skuggan av albuskar, tätt nedanför ett öppnat fönster. Här
hörde vi, i toner, som ej tycktes komma av
människohand, den älskade melodien "Näckens polska", inflätad
i rika variationer, som i skönhet och kraft övergingo allt
vad jag hittills hört eller gjort mig föreställning om. De
voro tydligen barn av en mäktig ingivelse. Men på en
gång tystnade tonerna. Ovillkorligt fattade jag årorna,
och med ett par sakta slag förde jag båten åt sidan och
från stranden, men lika ovillkorligt sågo Serena och
jag upp mot det öppnade fönstret och sågo ned igen,
ty den mörka Romilly stod där i egen dyster
person, och hans blickar vilade på oss. Vi rodnade,
togo båda till årorna och kommo, tror jag, inom kortare
tid tillbaka, än vi hade använt på vår bortfart. Musiken
hade alldeles upphört. Emellertid hade vi varit borta i
nära två timmar. Kusin Stellan syntes ganska sömnig.
Björn var ej riktigt god — och jag undrar ej därpå —
men blev det snart fullkomligt, när jag hjärtligt bett
honom om förlåtelse; jag känner ibland ett visst illfundigt
nöje i att synda på nåden och sedan smeka till mig avlat
av björn.

Vi åto vår kvällsvard i frid och munterhet, men
Serena, som tänkte på sina gamla föräldrar och väntade sig |
att bli hämtad, vände ofta sina ögon mot Rosen vik.
Hennes vagn kom dit nästan i samma ögonblick, som vår båt
landade vid bryggan, och Serena -skildes ifrån oss, sedan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:15:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/grannarn/0112.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free