- On this page / på denna sida
- Sjunde brevet
- On this page / på denna sida
- Sjunde brevet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110 FREDRIKA BREMER
Herr de Romilly satt i ett hörn av soffan och tycktes
ha återhämtat sig, men betäckte ansiktet med sin näsduk.
På ma chére méres vänliga frågor svarade han med dov
röst, klagade över en häftig migrän och sade, att han
såg sig nödsakad att resa hem, emedan hans huvudvärk
gjorde honom helt och hållet oduglig för sällskap. Ma
chére mére sade vad en artig värdinna säger vid ett sådant
tillfälle, främlingen böjde endast huvudet i stum
tacksägelse och vi lämnade honom, sedan ma chére mére
anbefallt honom i björns vård. Snart därpå hörde vi
honom avresa.
Den 19.
O, den orimliga, otäcka, grymma, ohyggliga,
avskyvärda — du skall få höra vem.
Kusin Stellan hade i går eftermiddag begivit sig till
staden för att avlägga besök hos Dahls. Björn och jag
hade lust att se oss om i parken på Ramm. Vi skaffade
oss en roddare, och svalt och behagligt var det att fara
fram över den lugna sjön. Björn blåste i långa virvlar
röken ur sin pipa, jag sjöng små barkaroller; så
tillryggalade vi oförmärkt nära en fjärdingsväg och flöto i land
vid Ramms skuggiga strand. Vi lade i land tämligen långt
ifrån huset, och arm i arm vandrade vi allt djupare in i
parken. De höga, lummiga träden, skuggan, tystnaden, de
minnen, som tycktes dröja bland dessa skuggor,
ensligheten och bilden av den dystra enslingen på Ramm, som
ovillkorligen stod fram likt ställets genius, allt bidrog att
stämma oss högtidligt. Men under det vi långsamt gingo
fram, hörde vi först dovt, sedan tydligare och tydligare,
ett trampande och stampande, såsom av ystra hästar, vilka
någon fåfängt strävar att bemästra. Jag har ingen
passion för oregerliga hästar, men björn måtte ha det, ty
han påskyndade våra steg åt sidan, där bullret hördes. Vi
kommo fram mot en öppen plats och stannade liksom fast-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
