Grannarna / 113 (1927) Author: Fredrika Bremer Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

- On this page / på denna sida - Sjunde brevet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GRANNARNA

113

ett stycke ur Juden, av Spindler, vilket han beundrade
som ett mästerstycke i den ohyggliga genren, Brunos
ankomst avbröt läsningen, och en stund därefter lade
Stellan bort boken. Bruno blev det varse och bad att, om vi
vore sysselsatta med läsning, få även han vara en av
åhörarna.

Kusin Stellan gjorde i korthet reda för honom, varom
stället i boken handlade, sade huru juden Zodick, redan
stadd på brottsliga vägar, blir genom ett det grymmaste
våld av några kristna riddare döpt till en religion, som han
avskyr, sedan av desamma barbariskt hånad och
förlöjligad; huru i denna belägenhet den rysligaste förtvivlan
griper hans själ, han känner sig förkastad på jorden, och
i himmelen, "alla paradisen äro tillslutna för honom".

Berättelsen säger vidare huru Zodick härdar sig i
avgrundskänslor. Han förklarar alla människor fågelfria,
och, drucken av en vild glädje vid de förfärliga bilder,
som uppstiga i hans själ, tackar han ödet för den händelse,
som ger honom kraft att släcka sin törst efter hämnd
och vara hela människosläktets fiende.

"Detta är förfärligt!" sade jag, sen Stellan slutat.

Kusin Stellan ryckte på axlarna. "I alla fall", sade
han, "är framställningen lyckad och effektfull."

"Och just emedan den är alldeles sann, alldeles
naturlig!" sade Bruno med eftertryck. "Syndaren blir djävul,
när — han icke mera har något hopp!"

"Och vem behöver vara utan det?" sade björn med den
tillförsikt, som så skönt anstår det rena hjärtat. ’Vern
kan icke, ja vem bör icke hoppas?"

Kan ni vältra ångerns eller smärtans börda från ett
människobröst, så att det må upplåta sig för hoppet?"
frågade Bruno med en ton av förebråelse, "kan ni hindra
lidelserna att förkrossa, att förbittra ? Hoppas! Tag då
bort ur världen straff tio gånger hårdare än synden för-

«• — Fredrika Bremer, Grannarna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>