- On this page / på denna sida
- Åttonde brevet
- On this page / på denna sida
- Åttonde brevet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122 FREDRIKA BREMER
"Ja", svarade han med den melodiska rösten, "men nu
först känner jag det!" Vi tego en lång stund, och jag blev
nöjd då vår trio gjordes till kvartett genom björn och
snart därpå till kvintett genom Stellan.
Men detta syntes ej behaga Bruno. Han steg upp, och
efter att ha gått ett par slag på golvet, satte han sig vid
fortepianot i andra ändan av rummet, och sakta, likt med
möda återhållna känslor, tonade hans melodier i deras
underbara, meningsfulla liv. Serena tycktes drömma.
Och var och en höll sällskap med egna tankar. De
sammansmälte slutligen i Mozarts Don Juan, som av Stellan
föreslogs, och Bruno, som anförde oss, ingöt i envar
något av sin mäktiga ingivelse. Han verkligen förtjuste
mig denna afton. Och jag tror, att alla voro lika förtjusta
som jag. Vi gåvo oss knappast tid att äta en bit, utan höllo
nästan oavbrutet på ända till klockan ii. Gudomliga
konst. Härliga Mozart!
Vi hade genom honom alla blivit så goda vänner, att
när Bruno gick, följde vi honom ett gott stycke på vägen.
Luften var mild, och stjärnhimmeln stod i strålande glans
i augustimidnattens djupa skymning. Ovillkorligt sågo
vi upp i stilla beundran, och Stellan — som sen några
dagar tyckes karma allting djupare — Stellan sade:
"Under en sådan himmel måste människan för första
gången ha anat odödligheten!" — "Odödligt liv?" invände
Bruno, nej, denna stora tanke hämtar ni aldrig ur det
känslolösa höga. Stjärnhimlen snarare nedtrycker än
upplyfter oss. Men tonernas värld! — kan ni sänka er i
den och ej ana, ej — åtminstone för ögonblicket —
begripa livets storhet, dess harmoni och dess oändlighet?
O! (och Brunos röst fick här sin djupa, melodiska ton)
o! om någon stor mening är i detta universum, i det liv,
som vi leva, så måste det vara den, som tonerna uttala.
Hör fugan! Hör huru sfär sjunger till sfär, huru mening
svarar på mening, huru allt är mångfaldigt och huru dock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
