- Project Runeberg -  Grannarna /
123

(1927) [MARC] Author: Fredrika Bremer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

- On this page / på denna sida - Åttonde brevet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

en tanke bär denna mångfald i kraft och skönhet. Fugan
är Skaparens ’varde’. Lyssna till en symtom av
Beethoven, om ni vill finna en förklaring av livet! Lyssna till
tonerna, huru de leva, lida, älska, slingra sig kring
varandra, och bilda därunder alla tillvarelsens outsägliga
melodier. Hör slutligen huru dissonanserna smälta
samman i harmonier, huru stormar, oro, kval, fröjd, hat och
kärlek fortskynda som jordens strömmar för att störta
sig i oceanen, där allt upplöser sig, allt försonas i ett
ackord, fullt av välljud, och allt får frid!"

Jag var skakad och hänförd av Brunos uttryck. Vi
gingo nu sakta ned mot allén. Kusin Stellan talade till
mig, och jag tror att jag i hast fick två par ögon och öron,
ty jag både hörde och svarade honom, under det jag
uppmärksamt iakttog, vad som föregick mellan Bruno och
Serena, som gingo några steg framför oss. Bruno bröt
en blomma, bjöd den åt Serena och sade med en låg röst,
som hade något oändligen milt och även vekt: "Blommor
och välgångsönskningar givas ju på en gång! Vill ni nu
emottaga dem av mig? — Må ni alltid vara fridfull som
nu! Må edra bittraste sorger likna denna natt — full av
himmelska ljus! Må ni bliva så lycklig, som ni ar ren
och god! Men (och här sänkte sig hans röst djupare)
när ni själv bäres på händerna av goda änglar — bed
för dem, som ej ha frid, som ej äro rena som ni — bed
för dem och — bed för mig!" Dessa sista ord mera anade
jag än hörde. Bruno böjde sig i detsamma över Serenas
hand, och kusin Stellan började även, som jag tyckte, att
få två par ögon och öron. Serena hade sitt ansikte vänt
till Bruno, men jag kunde ej förnimma, om hon svarade
något. Brunos häst blev framförd, han tog ett hastigt
avsked av oss och försvann snart för våra blickar.

*


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:15:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/grannarn/0127.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free