- On this page / på denna sida
- Tionde brevet
- On this page / på denna sida
- Tionde brevet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
FREDRIKA BREMER
nu stretade mot det handgripliga hinder, som ett par
unga herrar lade för deras rovlust.
"Där ha vi naturtillståndet!" tänkte jag med en suck.
Brita Kajsa kom ut, utdelade luggar och knäppar till
sina ungar, och man fick för denna gång fred samt ro
att njuta kaffet och de läckerheter, som följde därmed.
En stund därefter körde tvenne öppna vagnar fram.
Bruno föreslog sällskapet att göra en tur i parken.
Vagnarna voro för de äldre i sällskapet; de yngre skulle
vandra till fots. Bruno bjöd sin arm åt Serena. De gamlaj
Dahls, björn och jag stego upp i den ena vagnen.
Majorskan, som med fru v. P. satt i den andra, ville även
ha sina barn med, men adamiterna skreko och ville cj,|
och blevo således anförtrodda till syster Mallys uppsikt
under promenaden.
Vi foro; vädret var skönt, farten skulle ha varit
angenäm för mig, om jag hade kunnat låta bli att tänka på
Bruno och Serena. "Skall han säga henne något?"
tänkte jag. "Vad skall han säga?" Patriarkerna höllo
middagslur i den mjukt gungande vagnen. Björn satt
tyst och fundersam. Så åkte vi vid pass halvannan
timme.
När vi kommo tillbaka, sågo vi även fotvandrarna i
åtskilliga grupper återvända. Då Serena, åtföljd av
Bruno, inträdde i sällskapsrummet, kläckte det uti mig,
ty jag såg genast, att något förefallit. Serena var blek
och upprörd, Brunos ansikte och blickar åter voro fulla
av strålande liv. Efter att ha hälsat på oss och
underrättat sig hos de gamla om farten varit dem behaglig,
vagnen mjuk i gången o. s. v., satte han sig till orgeln
och lät det väldiga instrumentet tona. Det var samma
kraft, samma eld, samma djupa ingivelse, som
förtrollade mig om aftonen på sjön, och nu grep den i mitt
innersta, såsom då. Fröknarna v. P. gingo arm i arm i
nästa rum, pratade och skrattade oupphörligt med några
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
