- On this page / på denna sida
- Tionde brevet
- On this page / på denna sida
- Tionde brevet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRANNARNA
138
herrar och voro synbart sysselsatta blott med sig själva.
Fru v. P. hade kommit i ett "ofantligt" prat med
Jane-Marie, och jag begriper ej hur Jane-Marie, som dock är
musikalisk, kunde under denna musik sitta och prata om
— Gud vet allt vad. Mera naturligt var det, att fröken
Husgavel, som alls icke har smak för tonernas konst,
uppehöll sig med lagman Hök vid betraktandet av några
vackra tavlor. Bruno saknade i alla fall ej andäktiga
åhörare. Bland dessa voro björn, patriarkerna och
Serena, som nu satt emellan dem. Jag satt så, att jag
kunde se Brunos ansikte. Det var i denna stund
besynnerligt, starkt, fullt av djärvhet, lidande och kärlek. Vad
som målades där, det utgöt han i fantasi, där alla
känslor, alla krafter, alla lidanden och njutningar tycktes
kämpa med varandra, och kampen steg till förtvivlan —
då gjorde Bruno en naturlig och djärv övergång, och i
toner, som påminde om orden: "Varde ljus!" föll Bruno
in i den harliga arian ur Haydns skapelse, där såväl i
ord som musik uttryckes huru elementerna ordna sig
under Skaparens blick. Jag såg på Serena. En djup
rörelse, men tillika en stilla förklaring, låg i hennes
hulda ansikte. Ack, det är i sådana stunder, som vi
förstå livets fullhet, som himmeln öppnar sig för vår själ;
den stiger dit på tonernas vingar, omfamnar alla livets
änglar, förstår all Guds kärlek, all skapelsens skönhet,
och vill dö av sällhet.
Musiken upphörde. Brunos åhörare sutto tysta med
tårar i ögonen, även fröken Adéle v. P. stod häpen och
liksom fasttrollad i dörren. Då kom den olyckliga fru
v. P. och överhopade Bruno med betraktelser över hans
konst samt över äldre och nyare kompositörer.
"Weber", sade hon, "är bisarr, Rossini fattig på melodier;
Meyerbeer överträffar båda; han är, att jag så må säga:
le prince de la musique.,,
Annorlunda visade gamla fru Dahl sin tillfredsstäl-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
