- Project Runeberg -  Grannarna /
137

(1927) [MARC] Author: Fredrika Bremer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

- On this page / på denna sida - Tionde brevet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GRANNARNA

137

behag, vilken vår, en varelse sådan som hon sprider
omkring sig. Nu skola vi skriva till varandra alla dar. Det
är alltid något.

Till låsaren från ett främmande fruntimmer.

Käre och vettgirige läsare!

Begagnande en redan gjord ursäkt och i stor medömkan
över den plåga, som du, min läsare, troligen delar med
fru Werner, går jag nu, som, besynnerligt nog, råkar
veta ett och annat mer än vår goda doktorinna — att
mellan fyra ögon säga dig ett ord om hemligheten.

I parken vid Ramm åker f ;u Werner, såsom hon redan
omtalat. Vi — läsaren och jag — följa i tysthet
fotvandrarna på deras tåg. Vi märka därunder, att
fröknarna v. P., oaktat deras sirliga förnämhet, nedlåta sig
att skämta med bröderna Stålmark, på ett sätt, som röjer
varken finhet eller grannlagenhet. Vi anmärka därvid, att
förbildning och råhet ofta ta varandra i hand. Men vi
dröja ej länge vid denna tavla utan behag och hållning.
Vi se hellre till Bruno, som leder Serena med en vördnad
och en omsorg, som för din blick, klarögde läsare,
tydligen röjer vad hon är och vad hon känner. Dem följa
adamiterna under skutt och skratt.

"Luta er mera på min arm!" ber Bruno med låg,
melodisk röst. "Låt mig få stödja er, få tro, ett ögonblick
åtminstone, att jag är något för er!"

De gingo tysta; stilla susade skogen omkring dem och
böjde över dem sina lövrika kronor. Det var nu i Brunos
själ — och han har ofta sagt, att just denna känsla gjorde
honom så lycklig vid Serenas sida — en frid, som han
blott sällan njöt.

På en gång uppsände adamiterna gälla fröjderop och
sprungo inåt skogen. Syster Mally ropade dem tillbaka,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:15:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/grannarn/0141.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free