- On this page / på denna sida
- Tolfte brevet
- On this page / på denna sida
- Tolfte brevet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRANNARNA
153
upptinande känsla tid att kallna, man borde smida medan
järnet var varmt.
Björn skrev om detta förslag till Bruno, som blott
svarade med dessa ord:
"Jag samtycker och skall infinna mig."
Dagen därpå foro vi.
Ju närmare vi kommo Carls fors, desto längre önskade
jag vara därifrån. När björn tog min hand för att hjälpa
mig ur trillan, var jag helt darrande. Den kloke björn
sade ingenting, frågade intet, men tryckte blott fast min
hand.
Bruno var redan hos Jean-Jacques. Jag häpnade över
hans blekhet och förändrade utseende. Sedan vi en stund
talat om just ingenting, och med långa pauser, fäste björn
på mig sin stilla, allvarsamma blick. Däri stod att läsa:
nu I Jag steg upp. Jag kände mig såsom ett offer. Jag
gjorde darrande ett par steg mot dörren. Plötsligt befann
jag mig i Brunos armar, som med sin djupa, mäktigt
ingripande ton sade:
"Välsignad vare din vandring; välsignade fridens ord
på dina läppar! Mitt liv hänger på dem."
Och den underliga människan tryckte mig häftigt till
sitt bröst, och hans tårar föllo på min panna.
Häpen och rörd stod jag där, då björn drog mig till sig,
kysste mig och sade sakta men innerligt: "Gud välsigne
dig!"
Han gjorde det. Från detta ögonblick vek ifrån mig
all fruktan, all tvekan. Mitt hjärta blev starkt, och med
säkra och lätta steg gick jag mot de rum, där ma chére
mére satt i sitt mörker. Jag smög mig in i kabinettet. Det
var tomt och skumt. Gardinerna voro nedfällda. Sakta
låste jag upp dörren till sängkammaren, och när jag steg
in i det stora dystra rummet, blev jag förskräckt vid att
se ma chére mére ligga framstupa på golvet. Hon reste
sig till hälften upp vid mitt inträde, och såg på mig med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
