- On this page / på denna sida
- Trettonde brevet
- On this page / på denna sida
- Trettonde brevet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRANNARNA
159
durkslag", och samtyckte av hela mitt hjärta till förslaget,
sedan jag sagt ett litet ord åt björn och lovat honom en
god middag hemma, fast jag ej skulle se honom äta den.
Björn såg ej förtvivlad ut, omfamnade mig och for sina
färde i trillan till staden, där vi gåvo varandra
rendez-vous.
Det var ej utan någon oro och förlägenhet, som jag
tänkte på att nu återse ma chére.mére. Från denna
ovisshet blev jag hastigt befriad, när ma chére mére kom. Hon
gick dock ej ur vagnen, men när jag steg upp till henne,
räckte hon mig handen med en allvarlig, men öppen min,
drog mig till sig, vek upp min hattskärm och kysste mig
på panna och mun med stor hjärtlighet. Det gjorde mig
gott, och ifrån detta ögonblick kände jag allt tvång
försvunnet. Men jag var sorgsen till mods. Ma chére mére
var tyst, himmeln mulen, luften tung. Ingen kan säga, att
vår färd var munter. Vid stället, där vägen tar av till
Ramm, vände ma chére mére huvudet åt andra sidan.
Mitt hjärta upprördes inom mig vid detta tecken till
oförsonliga känslor, men när ma chére mére efter en stund
med någon obetydlig fråga vände sig till mig, blev jag
slagen av hennes hemska blekhet och jag kunde ej vara ond
på henne, men däremot blev jag så sorgsen, att jag var
gråtfärdig. Så kommo vi till staden.
Där var mycket liv och rörelse. Det var torgdag, och
stora torget var fullt av vagnar, kärror och folk. Lukten
av friskt hö doftade från bondvagnarna, Bastanta
gummor sutto i rad längs husen kring torget, med sina
mjöllårar, sina stora bröd, sina korgar med bär och bakverk,
och snäste duktigt småpojkarna, som, i det de gingo förbi,
ibland med ett litet näsvist ord sökte hålla sig skadeslösa
för sin brist på penningar.
"Mor, varför frestar du mig med dina sköna plommon?
Jag måste ha ett halvt stop. Slå dem hit i min näsduk!
Men pengar? Ack, de passa ej."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
