- Project Runeberg -  Grannarna /
160

(1927) [MARC] Author: Fredrika Bremer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

- On this page / på denna sida - Trettonde brevet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

160

FREDRIKA BREMER

Grumman måste gå in i en bod och växla, "men vem
skall sälja päron och plommon emellertid?" — "Jag!"
Gumman går, och jag sitter nu på gummans stol och säljer
frukt med fart och tar emot löspengar. Jag har ingen
svårare kund än ma chére mére, som vill ha mycket, men
prutar obarmhärtigt och grälar på mig och min frukt. Jag
svarar så gott och ovettigt som jag förmår. Äntligen
återkommer gumman med sina växlade pengar, och så nöjd
blir hon med min förvaltning av hennes egendom, att jag
får ett kvarter plommon på köpet.

Du undrar på ma chére méres tålamod vid allt detta.
Men sådant roar henne, och en av de egenskaper, som
göra henne så angenäm för mig, är hennes goda och
lustiga sätt att gå in på allt oskyldigt skämt.

Men tiden led. Kyrktornets klocka slog tolv. Vi måste
skynda oss, om vi innan middagen skulle bli färdiga med
vår handel. Jag såg åt alla portar och gathörn för att
upptäcka björn, och vad får jag se i gathörnet — jo, en bred,
grå rygg, omisskännligen björns. Jag sprang sakta fram,
tog fatt i honom, sägande: "Du får ej gå lös, din björn!
Nu tar jag dig fast. Du kommer med mig!"

"Och äter middag med oss hos prostinnan Rhen och
reser först ut på eftermiddagen", tillade ma chére mére.

Björn var ej svår att övertala, tog sin lilla hustrus arm
och spatserade av med henne till prostinnan Rhen under
moraler över hennes tilltag att agera polis. Men fast han
skämtade, säg jag att han ej var glad.

Jag såg att han hade Bruno i huvud och hjärta. Nu
kom han även in hos mig, och borta var mitt lustiga
lynne; ja, jag förebrådde mig, att jag kunnat ha det.
Björn såg ofta uppmärksamt och genomträngande på ma
chére mére, och jag märkte, att hon sökte undvika hans
blick. Detta björns välde över henne gjorde mig nöje.
Men på en gång blängde hon med sina stora, mörka ögon

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:15:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/grannarn/0164.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free