- On this page / på denna sida
- Trettonde brevet
- On this page / på denna sida
- Trettonde brevet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRANNARNA 161
skarpt på honom, så att han måste slå ner sina små grå,
och jag måste inom mig le åt denna Ögonskärmytsel.
Strax efter kaffet lämnade oss björn för att besöka
ännu några patienter; sedan skulle han fara ut till
Rosen-vik. Jag följde honom ut i förstugan, ty inom rummen
kunde man ej få frid. "Björn, du är ledsen, orolig 1" sade
jag sorgsen och tog hans hand. "Jag har sett Bruno i
dag I" sade han. "Jag fruktar mycket, att allt detta kan ta
ett olyckligt slut!" — "Gode Gud!" utropade jag. "Ja,
han hjälpe/" sade björn, "ty här kan ingen annan hjälpa.
Bruno tyckes vilja göra något förtvivlat försök. Vad han
hade i sinnet, kunde jag ej utröna. Ej heller skulle jag
numera vilja avhålla honom från att själv kämpa ut sin
sak. Vad man ej kan böja, måste man stundom bryta.
Men gå in, Fransiska! gå in!–––-i afton mer, i afton
ser jag dig igen."
U Björns ord hade alldeles uppgrumlat min själ, och mina
känslor syntes väl på mitt ansikte, ty ma chére mére
frågade mig livligt "om jag mådde illa?" och mina
värdinnor utropade, att jag var "så blek, så blek!" Jag klagade
över någon svindel och sade, att fria luften nog snarast
skulle göra mig frisk. Ma chére mére steg därvid strax
upp och vi gingo ut.
Vi tillbragte över två timmar med handel och vandel
i bodarna. På återvägen till prostinnan gingo vi över det
stora torget, som varit så livligt på förmiddagen. Nu var
det öde, ett enda lass stod ännu i ett hörn av torget, och
kring detta hade en mängd folk skockat sig. Ma chére
mére stannade och frågade en person, som kom därifrån,
vad man hade där. "En stor varg, som blivit skjuten i
dag!" var svaret. Bonden, som körde lasset, berättade på
ma chére méres frågor, huru han på morgonstunden gått
ut med sin bössa och vid skogbrynet fått se två vargungar
ligga vid en tall i solen. Han gick närmare och lade an
på dem. I samma ögonblick sprang med ett stort tjut
ii. •— Fredrika Bremer, Grannarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
